fredag 24 februari 2012

Ålderdomen kommer inte ensam

Jag vet det, jag har märkt det och igår morse fick jag erfara det väldigt konkret det där om ålderdomen. Jag tappa en tand. Ha-ha, nu liknar jag en åsna när jag skrattar. Eller så  liknar jag en spurgu som inte sköter sej  eller nån hillbilly som inte förstår. Shit! Tänk att en tand gör en sådan skillnad.


Sparrow med guldtand inte riktigt klok, säkert ett skönt tillstånd?

Nu kan jag inte skjuta upp det mera jag måste fara till tandläkaren, I hate  it. Jag har tänkt mig en guldtand. Så bara gnistrar det till varje gång jag avfyrar ett smile som Jack Sparrow.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar