måndag 20 februari 2012

Vådan av att vara tonårsförälder del 1


Ikaros 
Vår äldsta son fyller i juni 17år. Det betyder att han om drygt 1år juridiskt är myndig. Då står han själv till svars för alla dumheter åtminstone juridiskt.
Just nu väcker han lika mycket moderskänslor i mej som när han var nyfödd och ilska och oro.

Hur skall han klara sej när han är mer som ett väsen som svävar i virtuella dimensioner, dimensioner som jag varken förstår eller har nåt ärende i.

Kommer han att genast kraschlanda och bryta sina vingar eller kommer han att bränna sina vingar när han kommer för nära solen? Eller kommer han att hoppa ur boet och lugnt och sansat ta sin första flygtur och sedan snabbt komma hem till vårt bo?
Det kommer att ske vare sej jag vill det eller inte.

8 kommentarer:

  1. Eller så bor han hemma ännu 10år? DUNNO ;/

    SvaraRadera
  2. Bor Mamma o Pappa kvar hemma då det är frågan.

    SvaraRadera
  3. Lev livet som den Dionysos du är och bekymra dej inte. Han sväder sina vingar och lär sej "kantapään kautta" sent men likväl.

    SvaraRadera
  4. En svala kan flyga längre än en ekorre kan skutta. Men ändå hittar båda vad de letar efter.
    Förr eller senare. Men jag känner med dig. Det är sega år. För oss också.

    SvaraRadera