söndag 26 februari 2012

Vådan av att vara tonårsförälder del 4

Visst är jag medelålders nu men visst kommer jag ihåg mina egna tonår. Alla stora känslor, hur allt var svart eller vitt, coolt eller nördigt... och hur det t ex var i gymnasiet.

" Somliga är alltid ovanpå bara för att de är adopterade!
Det har du alldeles rätt i, sa Lilla My. Jag är alltid ovanpå!"

Ett citat från Pappan och havet.

Jag var oxå lite ovanpå när jag gick i gymnasiet. Jag visste inte VAD jag skulle bli men jag visste nog vad jag INTE skulle bli. Jag skulle inte bli snobb, byråkrat, kapitalist eller akademiker. Vilket är lite ovanpå, eller hur.

2 kommentarer:

  1. Jaa, int e de lätt att bli stor ( inte heller att vara stor för den delen ;))
    Man kan inte plocka bort alla stenar från stigen för sina små hur man än vill...
    Jättefina tankar i dina inlägg, så där "elämä on"-fiilis ;)
    Hur e det annars med tanden... hade lite roligt åt dina paralleller med åsnor ;)
    :) J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tanden lever inte och mår bra. Vet fortfarande inte variftrån jag skall dra pengar till en guldtand.

      Radera