Kristina från Duvemåla

Igår var jag på teater, på Kristina från Duvemåla.

Tja, vad skall jag säga. Förväntningarna var höga, kanske lite väl höga. Har bara läst och hört gott om stycket.
De sjöng så det gick kalla kårar längs ryggen. Men, men det var lite tungt ibland.
Fick lite känsla att det här är nu "fin" konst och att Björn och Benny har gjort musiken då skall man bara tycka att det är bra.
Lite besviken är jag nog. Jag föredrar filmerna av Jan Troell.

Läste från muminbladet

Berusade flockade kring bil

ASKOLA En polispatrull såg ett gäng berusade flockas kring en bil i Askola mitt i natten. Det visade sig att bilen bytt ägare nyligen men att han inte var på plats. Ingen av de närvarande hade lov att ta bilen i bruk. Däremot uppgav sig en Borgåbo som inte innehar någon körrrätt, att han är chaufför. Polisen beslöt sej för att ta alla i förvar.

Jag skämta bara det var från Borgåbladet. Så kan det gå när man dricker alkohol.

Amsterdam-kanalernas stad

Amsterdams flagga

I Amsterdam finns det verkligen en massa kanaler, så myysigt. Det finns också en massa små och stora båtar. Många Amsterdam-bor verkar äga en båt. det är inte fina båtar, inte såna där skrytbåtar. De tar med sina pick-nickkorgar i båten. Så åker de omkring i staden och äter och dricker sin pick-nick. Många hade Amsterdamsflagga bak på båten.

Nu har vi också en liten båt för inkommande sommar. Borgå har inte kanaler men en å. Det får räcka för oss. Nu tänker vi också åka upp och ner för ån och dricka skumpa och hälsa på alla andra som har båt. Kanske ta en sväng till Svinö, hoppa i land vid Porvoon Pahtimo... Jag tänker fixa en egen familjen Björklunds flagga eller så inte. Detta är nånting som muminfamiljen skulle kunna göra.

Amsterdam i mitt hjärta

Kanaler och cykler i denna- städernas stad enligt mej

När jag städa i mitt nattygsbord hitta jag Amsterdam- visitors guide-your free copy. Amsterdam är nog  min favoritstad. Staden är liberal, såå vacker, liten, massor att göra och se, fin shopping... listan kan göras hur lång som helst. Dessutom räcker det inte länge att flyga dit.

Amsterdam är som sagt en väldigt tillåtande stad. Det betyder ju förståss inte att man kan bete sej som ett svin och göra vad som helst. T ex läste jag i guiden detta, det gäller framför allt Red Light District:

- Normalt beteende är önskvärt. Man får inte skrika eller på annat sätt störa människorna som bor i dethär distriktet. De skall stiga tidigt upp och behöver lugn och ro. Respektera det. Boken uppmanar turister att sjunga och ha roligt på pubarna men på gatorna skall man vara tyst.

- Om prostitution. Boken påminner om att det inte alltid behöver vara kvinnor! Turister ombeds att inte skrika eller använda fult språk mot dessa kvinnor. Visa respekt!

-Hårda drogen är förbjudna i Amsterdam. Man varnas för att köpa droger från gatorna.

-Mjuka droger får man köpa lagligt från coffee shops, åldersgränsen är 18 år. I boken står det att ifall du känner dej sjuk efter att ha rökt skall man dricka massor av vatten med socker. Och att man skall inte mixa mjuka droger med alkohol.

Ho-ho, det är en guide-bok till turister och inte en "joy-ride- berättelse". Lite annorlunda än vad jag är van med. Visserligen fanns det i guideboken oxå restauranger, hotell, teater, shopping och ja, ni vet det normala.

Åh, jag längtar. Vi skall fara till Amsterdam i mitten av maj men hur skall jag orka vänta...
Trevlig helg!

Hundbajs

Den är hundbajs och hundbajs, hundskit everywhere för att säga som saken är. Det tar en evighet att rasta Maja för varje skithög skall undersökas med viktig min. Sedan skall hon släppa en skvätt över varje hög för att visa vem som bestämmer.
Vår äldsta pojke går gärna ut med hunden. Gott! Men han plockar inte upp bajset. Inte gott!

Grannfrun kom en gång och berättta att när de skulle börja äta kommer vår äldsta med Maja. Maja intar skitställningen och trycker ut vad uttryckas skall framför ögonen på våra grannar vid matbordet, inte bra!
Sedan går han lugnt vidare och plockar inte upp. Då hade grannarna sagt till att han skall plocka upp och ja, så plocka han upp. Pinsamt!

Jag bara måste skratta...

... åt mina klumpiga försök när jag målar akvareller. Att det kan vara så svårt. Igår på kursen skulle jag måla en sten med ett jättelikt vågsvall. Ifall jag står långt ifrån och kisar med ögonen och med min fantasi så liknar det faktiskt lite.
Vad jag nu snart tar mej själv i kragen och börjar fota och kan sätta in lite foton i bloggen skall ni få se vad jag menar.
Vi skall dessutom ha en utställning snart, vernissage heter det visst. Ha-ha-ha-ha, jag dör av skratt. Mina tavlor på utställning....och kossor kan flyga.
hej-hej.

Vad är då en stark flicka?

Kan jag som inte är stark få en stark flicka? Kan jag uppfostra henne till en självständig individ som inte tänker så mycket på vad folk tycker och tänker om henne. Som inte behöver få bekräftelse, som gör det hon vill och anser vara rätt...

Kan jag, som skrävlar och skriker mer än jag pratar, uppfostra en flicka som är ödmjuk, som lyssnar TILL SLUT vad andra har att säga...

Se där. Börja inte dethär inlägget handla om mej i alla fall.

Det är bara det att ibland känner jag mej så otillräcklig. Jag har haft alla chanser i livet att uppfostra min flicka till en stark individ. Ja, det gäller ju pojkarna oxå, självklart.

Vi som föräldrar har det sista,absoluta ansvaret för hur våra barn blir. På det viset att om det går tokigt är det vi, föräldrar, som lider mest. Det hjälper inte att skylla till höger och vänster, vi lider i alla fall. Det är det som är så hemskt. 

Ibland tror jag att jag blir tokig av mina funderingar. Nu slutar jag fundera och börjar äta bulla istället, mycket roligare.
Hej-hej.

Vad är en stark kvinna egentligen?

Karin Larsson-
ett föredöme för oss, "moderna" kvinnor?

Igår var jag på en Carl Larsson föreläsning. Trodde jag före jag for. Men egentligen handlade föreläsningen om Karin Larsson, hans fru. Både Karin och Carl ville bli konstnärer men när de gifte sej valde Karin bort sina konstnärsdrömmar. Dessutom tyckte hennes man inte om kvinnliga konstnärer. Istället valde hon att sköta om hushållet och föda 8 barn. Hon var jätteduktig på att sy och hon var den perfekta värdinnan. Hon var en föregångare vad gäller heminredning. Hon skippa oxå korsetten dels kanske för att hon var gravid hela tiden.

Allt det där berätta föreläsaren om. Resten är mina egna funderingar och filosoferingar utan att jag skulle ha nån som helst kompetens för att tänka så stora tankar. Ni får ta det som det är. Bullshit funderingar kan ju bli mitt trademark.

Jag vet inte om Karin Larsson någonsin fick nåt erkännande, jag menar av sin samtid? Vad var det som fick henne att skapa dessa fina textilier? Var det för sin egen skull?

Varför kan jag inte vara mer som Karin Larsson. En god mor och maka. Kreativ och nöjd. Inte hålla på och tävla och vara mallig. Jag tycker så mycket om ödmjuka människor. Men, men...
... jag är en kvinna av idag.
Jag målar akvareller. Mitt mål är att kunna ha en stor akvarell på väggen och malligt kunna säga att jag har målat den. Varför? För att jag vill ha bekräftelse. Det räcker inte att jag tycker att jag är duktig. Jag är inte en stark kvinna.

En stark kvinna behöver inte stup i kvarten ha bekräftelse på att hon är bra. Det vet hon.

Jag tycker om stövlar

Min stövel är tyvärr slutförbrukad

Stövlar. Stövlar är så trendiga idag att t o m min tonårsflicka går med stövlar till skolan.
När jag som vuxen börja studera till trädgårdsmästare börja oxå min och stövlars förhållande.
Som en "lycka till"- gåva fick jag ett par långa turkosa tretorns stövlar med snörning av min syster. När jag skulle ut och gå med dem en mörk höstkväll fråga min karl oroligt ifall jag tänkte ta stövlarna på? Han trodde att jag skulle möta nån pervers som tänder på stövlar...:)
Efter de stövlarna hade jag ett par klassisk tretorns stövlar(bilden). Nya för i vår är ett par gula lite kortare modell från Robin Hood. De kosta under 20 euro för jag har märkt att de dyrare stövlarna inte är bättre i kvaliten.

Så här sexig blir man i stövlar
Kolla de muskulösa benen. Jag får sendrag med stövlar, inte sexigt

I vårt vardagsrum ståtar ett par gula nokia stövlar storlek 22, kanske från 1960-talet oxå med snörning. Dessa små läckerheter har jag köpt på loppis för 17 år sedan och alla våra barn har steppat omkring med dem och varit för urgulliga.

Glad vår

Flyttfåglar, lite is kvar på floden...
Mumintrollet och Snusmumrik njuter av våren - tillsammans

Glad vår säger jag i tid och otid därför att det låter så glatt och hoppingivande och för att Tove Jansson skrev det i Trollkarlens hatt. Snart, snart....

I början av Trollkarlens hatt är det vår och muminfamiljen vaknar. Här kommer ett citat

"Det höll verkligen på att bli en fin dag. Marken var full av yrvakna kryp som hade sovit hela vintern och sprang omkring och kände sej överallt. Man vädrade kläder och borstade morrhåren och lagade sina hus och beredde sig på allt sätt för den nya våren. Ibland stannade de och tittade på ett husbygge eller hörde på ett gräl(såna förekommer nämligen ofta de första vårdagarna för man kan ha mycket dåligt morgonhumör just när man krupit ur idet). Här och var satt trädandar på grenarna och kammade sitt långa hår, och i snöfläckarna på stammarnas norrsida grävde mössbarn och småknytt långa tunnlar.

Glad vår! sa en äldre snokherre. Och hur har vintern varit?

Tack bra, svarade Mumintrollet. Har farbror sovit gott? 

Fint, sa snokherrn. Hälsa till pappa och mamma."

Det här är sinnebilden av vår för mej. Nu börjar det röra på sej, nu börjar det hända.  Ju ljusare desto mer tid har vi för allt som vi vill skall hända.
En gång var jag på en perennplantskola på arbete. De som hade plantskolan sa att de arbetar i takt med hur solen lyser så att på midsommaren arbetar de dygnet runt och på midvintern vilar de. De låter väl bra.
Tove Jansson själv tyckte så här:

"Det är alldeles för lätt att älska våren. Med tiden tycker man mer om hösten."

Så gammal är jag nog redan att jag förstår vad hon menar. När hösten kommer är det lika skönt som när våren kommer. Aj-aj, vilken tur att jag bor i ett land där det finns 4 årstider. Tänk om det skulle vara sommar året runt.
Glad vår!

Vad skall jag skriva om?

Är en fråga som jag förvånansvärt sällan än så länge ställer mej själv. Jag är helt i världsklass när det kommer till att skriva om ingenting, någon kanske skulle kalla det bullshit. Och sedan när det verkligen händer nånting så skriver jag inte om det.

På lördagen hände det nånting enastående, nånting som faktiskt aldrig har hänt. HELA vår familj deltog i städandet UTAN knirr knarr. Detta kan jag tacka min karl för att han är bra på att aktivera, bra på att vara positiv och bra på att belöna.
Fast belöningen visste inte ungarna om före det var färdigt.

Belöningen var att vi var ut och äta. Vi bjöds på både förrätt, huvudrätt och efterrätt om vi ville. Endast den minsta ville ha efterrätt men vi fick honom övertalad att låta bli. Det skulle ha tagit så länge och vi var så mätta och ville hem.Jag åt vege-mat:polenta med grönsaker, slurp-filibabban!

Denna ljusglimt skall jag sätta i mitt minne på en liten, liten pinne. Sedan skall jag komma ihåg det när jag får spader, antagligen snart...
Hej-hej.

Luija laatua Lada

Kan inte lämna ämnet: klara sej på mindre. Det var nånting som jag fundera på jättemycket när ungarna var små. Då tänkte jag oxå på hurdan bil jag ville ha. Jag ville inte ha en bil som var så dyrbar att jag knappt våga sätta mej i den. Nej! För mej är bil ett fortskaffningsmedel och absolut inget trick att visa hur bra det går för mej.

Så här skall en bil vara: kantig och billig

I alla fall kommer jag ihåg en Ladareklam. En vit Lada av modell farmar. Så jättevacker. På reklambilden satt ungarna på biltaket och på bilen. Jag vill fortfarande ha en Lada och helst en vit.
Nu kan det ju hända att det är den lilla kommunisten i mej som talar. Men är inte Ladan fin? Tänk att fara på semester med taket fullt av bagage och kastruller som hänger och slänger som värsta tattare.
Jihuu. Låt äventyret börja.

P.s. ungarna skulle väl tycka att jag är lika pinsam som jag tyckte att min pappa var i  tiderna. Jaa-a äpplet faller inte långt.... trevlig måndag

Cabaret med Liza Minelli

Jag tror att jag blir lesbisk med Liza Minelli

Igår kom det på TV Cabaret med Liza Minelli. Den skulle jag se, har inte sett den och jag tror att jag skulle gilla den. Tusan! Limsa och popcorn och Liza Minelli. Ingen dålig lördagkväll. Vad händer efter ca 10 minuter? Vår TV stärvar IGEN och inget ljud.

Jag blev så irriterad så jag visste inte vad jag skulle göra. Idag fungerar TV som vanligt. Jag tror att TV fi**as med mej. En vacker dag slår jag knytnäven igenom TV. Skrattar bäst som skrattar sist skall jag då hånskratta åt TV-fan.

It's showtime!

Ordverifiering

Varför, åh varför sparas inte inställningen för ordverifieringen? Gång på gång är jag där och trycker att ordverifieringen INTE skall synas med inställningen sparas inte. Det pärttar så in i norden. Stackars mej.

Mera om att klara sej på mindre

När vårt tredje barn föddes bodde vi i ett litet hus från 1800-talet i centrum av Borgå. Jag var hem med barnen då. Livet lekte, jag hade en massa illusioner om hur jag ville leva mitt liv. Jag hade tid att fantisera.
Jag älska vårt lilla hus som var snett och dragit och hade 2 jättefina kakelugnar. Här skulle vi bo i resten av vårt liv var det tänkt. Mitt i stan i ett eget litet hus.
Eftersom det var så litet hus ville jag inte ha en massa saker. Kunde inte köpa en massa saker eftersom vi hade betydligt mindre pengar att röra oss med.
Jag köpte barnens kläder från loppis, vi hade bara gamla möbler. Jag börja köpa/samla muminmuggar och det var LYX det.
När vårt tredje barn föddes satte jag en ära i att köpa så lite kläder som möjligt åt honom. Alla hans kläder rymdes i en gammal röd kappsäck, sån där handbagage kappsäck. Han sov bredvid kakelugnen i vårt vardagsrum, där sov min karl och jag oxå. De två äldre dela på det andra rummet. Sedan hade vi ett litet, litet kök. Ren tvätt hängde i vardagsrummet. Det var som på 1940-talet, som i en gammal film, så romantiskt, mysigt.

Det är roligt att tänka tillbaka på den tiden. Kan man älska ett hus? Jag kommer alltid att älska det huset. Men vi SÅLDE huset för jag börja gapa efter mer. Ja, den som gapar efter mycket förlorar ofta hela stycket.

Lev mer på mindre

Av Maria Österåker, Patricia Rodas med
recept av Malin Båtmästar

Jag köpte boken till vänster för att min karl och jag har drömt samma dröm i många år (självförsörjardrömmen). Någon sommarvecka på svärföräldrarnas torp har hållit drömmen vid liv.

När jag läst färdigt tänkte jag att nu skall jag hyra en kolonilott av Borgå stad. Jag skall odla alla möjliga läckerheter och stå på torget och sälja som värsta torggumma med duk på huvudet och lång kjol.

Jag har alltid haft en, kanske, romantisk bild av människor som klarar sej på lite. Att sådana människor skulle vara mera genuina, förstå sej bättre på vad livet egentligen handlar om. Vill själv vara en genuin människa men har aldrig kommit till skott.

En kolonilott är mycket att sköta, vitsi när jag är så lat. Kanske jag istället skulle börja med pallodling. Jag har två pallar hemma som jag tidigare har odlat i. Och odla för oss och inte börja sälja. Jag vill odla sockerärtor, bönor, dill, persilja, ringblommor, krasse, olika salladsorter

Att drömma är skönt, drömmar är av godo. Jag fortsätter nog ännu att drömma om det goda livet på landet. Stadsliv gillar jag oxå framför allt vintertid.

Inget bloggande idag tills kl.21.48

Jag har inte varit på min blogg eller läst nån annas blogg tills nu. Klockan är 21.48. Jamen börjar jag tröttna? Har inte ens haft nån feelis att snabbt kolla vad nytt som hänt i bloggvärlden.

I min lilla värld har inget hänt. Var till Helsingfors. Köpte kaffe från Johan & Nyström. Lekker mat  tipsa om det. Tack för det. Fint ställe. Jag vill ha lamporna som de hade, i Johan & Nyström.
Bl a NK inredning säljer dessa skönheter av Piet Hein Eek. Jag älskar holländsk design, så lekfullt. Skulle passa ganska så perfekt i vårt vardagsrum. Fast en skulle räcka.

Jag köpte en bok, Tove Janssons Sommarboken. Jag har läst den men ville ha ett eget exemplar. Bra bok.

Jaaa-aaa! That's it. Jag kommer inte på nånting mer. Trevlig helg.

Resultat av förra veckans "gröna" försök

Förra veckan skulle vara grön. Jag skulle oxå träna mera och röka mindre. Nåja, resultatet är att jag har ätit och rökt desto mera denna vecka.
Som straff var jag just på ett 75 minuters cross-träningspass. Nepp, ingen endorfin kick bara asig feelis. Ett bonus får jag dock av träningen och det är att jag kan städa i min hjärna. Alla tankar i prydliga fack, bort med alla gamla och dammiga tankar och swung in med nya fräscha tankar. Det är ett bonus, ett stor bonus.
Under träningen kom jag att tänka på att jag har inte gjort ett sammandrag hur förra veckan egentligen var.

- jag träna 3 gånger, lika motvilligt varje gång. Inte bra jag vill tycka om att träna
-rökte 6-7 cigaretter ( min plan var 5) per dag. Lite för mycket
- åt ingen bulla. Super duper bra.
- drack lite alkohol på torsdagen, ganska bra.

Dessutom lova jag Bohemiska Maggie att vi skulle äta 2 gånger vege-mat i veckan hela marsmånad. Förra veckan åt vi morotssoppa en dag och nån superäcklig pasta med svamp-och spenat sås. Denna vecka har vi inte ätit vege en gång ännu men veckan är inte slut.

Summa summarum! Jag går mot ett hälsosammare liv hela tiden, två steg framåt ett steg bakåt. Jag är nöjd. Fast jag av naturen är otålig så är jag i alla fall nöjd.

Gud! Vad jag är ego: det är bara jag, jag, jag hela tiden

Jag åt upp ungens karameller, i smyg

På lördagen fick min unge såndär karamellask som är bra för tänderna och som man skall ta EN efter maten. Nåja, han åt dem som man nu gör med karameller, munnen full. Tills jag med pondus sa:STOP, STOP! Jag tog asken av honom. Hittade asken lite senare och ÅT upp den. Till straff fick jag ont i magen (karamellerna har laxerande verkan) och dåligt samvete. Rätt åt mej!

Imorse fråga han efter asken och jag ljög och sa att jag inte vet var den är. Nu måste jag köpa en ny före han märker hur hemsk jag är. Jag är så himla barnslig inte alls vuxlig av mej.
Skadan är ju inte ännu skedd eftersom han inte vet nånting ännu.

Flygresor

Jag tycker om att vara på resa, vem tycker nu inte det? Men jag tycker inte om att flyga. Jag är inte rädd för att flyga jag tycker bara att det är så himla trist.

Jag har bara en gång i mitt liv flugit till USA och jag tror att det tog 12 timmar. 12 timmar som man inte kan göra nånting annat än sitta stilla så baken och till sist hela kroppen domnar bort. Jag brukar frysa och dessutom får man ju inte röka på flygplanen these days.
Det enda roliga jag skulle kunna tänka mej att göra för att få tiden att gå är att dra huvudet så fullt att jag också skulle mentalt bli helt bortdomna.
Men före det skulle helvetet bryta loss. Jag skulle skratta högljutt och chilla med alla mina medresenärer. Börja danska tango i gångarna och ha sex i wc. Piloterna skulle nödlanda och jag skulle sitta i arrest nånstans i Bangkok. Hur kul skulle det vara? Joke, joke :)!

Jag förklarar nu bara igen. Egentligen är det plånkkan som inte klarar så långa flygresor jag skulle nog klara det. Men nog är det boooring att flyga.

Semestern knackar snart på dörren :)

Snart är semestersäsongen här. Men det är nu det skall planeras vad allt skojigt man skall ha för sej i sommar.
Kommer att tänka på muminfamiljen som inte planerar så mycket utan mer bara far dit näsan pekar.
Muminfamiljen gör små utfärder till stranden eller till dendär ön som Lilla My tror att är en fluglort på kartan. Alltid tillsammans. Det är hur mysigt som helst. Muminmamman är den som packar allt utan att knorra. Kanske hon tycker om det. Muminmamman tar med sej halva huset och lite till. Det skall var plättstekpanna, yllebyxor, nål och tråd,  ett halvt apotek...
Oftast har de ganska primitiva övernattningsställen , typ tält. Sedan sover de där allihop.Inte gör de så speciellt mycket på sina utfärder heller men spännande är det likväl. Rena rama drömtillvaron.

Denna karta har vi fått från min karls barndomshem

Om jag skulle få bestämma skulle vi fara på bilsemester till Sverige. Köra ner från Stockholm längs Österlen  till Skåne och vidare till Göteborg. Eventuellt ta en färja över till Danmark.

Eller istället för bil med häst och såndär WildWest kärra. Så skulle vi övernatta i den på nån strand. Ha en brasa där och grilla korv och marsmallows.
Tror att det skulle gå för långsamt, vi skulle antagligen ha tagit livet av varandra nånstans 100 km ytterom Stockholm.
Hej-hej.

Idag har det inte hänt nånting

Ifall jag skulle vara positivt lagd, vilket jag i för sej är, så skulle jag tänka att det har inte hänt nånting negativt heller.

Positiva saker idag:

-fick en sjuhelvetes kärleksförklaring av min karl via internet som jag blev ganska så hög på ganska så länge.

- 2 kanelbullar till kaffet

- träna benmusklerna så de bara skaka.

-läste detta inlägg: leka med tanken som gjorde mej lycklig.

-var till bibban och låna denna bok:

Jag kan inte bestämma mej om jag tycker det är häftigt eller fult med så där mycket tatueringar. Jag kan tycka att det lutar mot det häftiga hållet på henne, Mia Skäringer .

Är det föresten riktiga tatueringar för jag tycker inte att hon är tatuerad i Solsidan? 

Negativa saker:

-2 kanelbullar till kaffe=dåligt samvete=silly me

- att träna benen var så tung=> träna mer, men jag vill inte =silly me

Jag orkar inte tänka mer. I'm an old woman.

WC-papper

Min karl är en bra  karl. Och han är ingenjör och jag tycker om att bråka med honom om det. Han räknar ut saker med en formel, det är liksom hans grej.
En tidig morgon när jag ännu  sussa sött väcker han mej och berättar för en yrvaken mej hur mycket wc-papper vi använder! Hur mycket wc-papper han anser att skall räcka och hur mycket wc-papper per wcbesök han tycker räcker.
Han har alldeles rätt. Vi använder så mycket WC-papper att vi skulle behöva lagerutrymme stort som Ikeas för att kunna förvara det som vi använder.

Orgien är avslutad

Nu är klockan 23.41 jag drack mitt kaffe och åt två stora kanelbullar och att jag mår asigt nu. Köket ser ut som en läävä men det skiter jag i för nu far denna trötta, medelålders kärring och sova. Godnatt!

Baka bulla klockan 23.00

Klockan är nu 23.07 för att vara exakt och jag tog just ut bullar från vår ugn. Nu skall jag bara vänta att de svalnar lite, koka kaffe och mässä.
För ni tror väl inte att jag tänker vänta till imorgon. Nee-hej. Har jag varit så duktig att jag bakat bulla med riktigt smör som värsta Leila så skall jag ha bulla nu, PRONTO. Jag är så himla trött men jag är ännu snålare.

Jag älskar dej

Jag älskar dej säger jag sällan. För stora ord i min stora käft.
Jag är lite begeistrad i Utvandrarna nu, som det kanske märks. En helt underbar lovestory bland mycket annat också förstås.
Sättet hur Kristina och Karl-Oskar talar till varandra är bara för fint. Hörde du, min karl där i Sverige, så här vill jag att du skall deklarera din kärlek till mej och du skall bli rikligt belönad.

Kristina håller på att förblöda på båten. Karl-Oskar vakar vid hennes bädd. Kristina säger att hon tycker om Karl-Oskar, att hon alltid har tyckt om honom. Han svarar att ja, vi är de sötaste vänner. Sedan kramar de varandras händer och ler stort åt varandra.
 Är det vackert eller är det jättevackert? I de där små gesterna finns det stora känslor. Man kramar varandras händer, smeker varandras kind och ler åt varandra. Så där i förbifarten. Man är snäll med varandra. Nu börjar jag snart lipa.

PS.
Till min karl:
Jag tycker om att få dyrbara presenter oxå jättemycket:).

United States of America

Det är ganska många av er som läser min blogg som kommer från USA. Är det helt random eller finns det faktiskt någon over there som läser min blogg? Känner jag er? Känner jag nån i USA? Hur har ni i så fall kommit över min blogg? Vem är ni?

Dagens värld är allt bra konstig. Här sitter jag i mitt sovrum och skriver och i samma stund som jag publicerar så kan hela världen läsa min text, ja åtminstone teoretiskt.
Igår såg jag på Utvandrarna med svärmor. Där utvandrar ju svenskar till just USA. Huvudrollsinnehavaren kom aldrig riktigt över sin hemlängtan, hon fick några fjuttiga brev från Sverige, that´s all. Hon fick aldrig återse sitt kära hemland.

Kristina(Liv Ullman) och Karl-Oskar (Max von Sydow)-
en underbar kärleksstory 

Vad försöker jag nu igen berätta? Kanske att idag när vi är bort från våra nära och kära, rent fysiskt, så kan vi ändo följa med deras liv och leverne på avstånd. Vi vet vad som händer dem. Men det är ju inte samma som att få vara en del av deras liv. Visst är social medier bra men enligt mej  kan det aldrig ersätta the real McCoy. Och det vet jag att alla andra tycker så det var ganska onödigt att skriva det.
Men om det verkligen finns någon Amärikka-bo som läser min blogg så skicka gärna en kommentar till mej, please. Jag skulle bli så glad.
Ha det trevligt i snösörjan.

Joke,joke

Joke, joke. Att jag avskyr när folk säger något småelakt/småroligt åt mej, om mej. Och sen när  jag blir arg, svarar de med ett skratt: joke, joke. Som jag inte skulle ha nån humor alls. Jag har nog humor, fast jag inte alltid förstår.
När man berättar en vits åt mej så förstår jag normalt inte den. Men jag är ju väluppfostrad så jag skrattar i alla fall. Jag kan skratta på beställning. Ingen annan än jag märker hur det låter falskt, tror jag...

Jag måste ju göra så för att det är så pinsamt att alltid måsta fråga om en förklaring, idén med vitsen far omintet så att säga. Så jag skrattar för jag vet ju att den är rolig fast jag inte förstår och det är ju i sej ganska så roligt.

Men mina egna juttur förstår jag ju förståss, det skulle nu bara fattas annat. Och ATT jag skrattar hjärtligt då, riktigt så att magen skumpar.
Och min kära tonårsson har ju märkt det och sagt såhär elakt åt mej:
Mamma, ingen annan än du själv skrattar så gott åt dina grejer som du själv.

Snopet men sant. Jag är så pinsam. Sug på den.
Det är så bra med bloggandet. Jag avslöjar vad som helst för att få ett roligt inlägg.

Vad är detta? frågade jag mej själv för kanske 5 år sedan.

Först var det väl inte så farligt. Ingen annan än jag själv märkte dem. Sedan blev det tydligare och tydligare, jag kunde inte dölja dem mera. Sedan börja folk kommentera dem.
Då börja jag på allvar fundera på dem. Skall jag göra nånting åt dem?
Jag skriver om min gråa hår.

Gråhårig och rynkor i pannan och bländvitt leende- precis som jag: I'm a star!

Gustafs tävlingar

Idag har alla svenskspråkiga skolor i Borgå Gustafs tävlingar. Det betyder i praktiken en idrottshall full till bredden av skrikande ungar. Där är sånt oljud att t o m en döv hör. Där skall jag tillbringa halva dagen och hoppas på att inte förlora förståndet.

Sedan skall jag tillsammans med svärmor kolla på Utvandrarna med bl a Liv Ullman. Sett den men kan se den igen. Betydligt lugnare aktivitet. Det är dagens program.

Min tolkning

Här är min tolkning av Lisa Rinnevuo. Ritat med Scribbler. Det är så roligt.  Och snabbt detta tog 1 minut och känner mej som en konstnär.

scibblermade by me

Barnlekar

På 70- och början av 80-talet när jag var ett barn lekte vi mycket mamma, pappa, barn.  Min kaveri hade en pytteliten lekstuga. Där kunde vi vara hela dagen. Vi laga mat, städa och... En hel dag. Vi var så in i leken att vi lekte samma lek EN HEL DAG.
När vi lekte med dock-huset så lekte vi att mamma och pappa, jaa ni vet vad. Men vi trodde att pappa alltid måste ligga på mamma. Vi var inte så upplysta på den tiden :). Och inte var vi så politiskt korrekta heller. För vi hade väldigt klara åsikter vad en mamma gör och vad en pappa gör. Men det visste vi inte så det gick hur bra som helst.

Riktiga prinsessor och en prins

Jag har aldrig varit nån prinsess, inte ens klätt ut mej, jag är för cool för sånt trams. Men min syster(igen) och hennes kompis klädde sej till prinsessor enligt principen man tager vad man haver:
Strumpbyxor på huvudet blev långt, långt hår.
Klossar i de förhatliga strumpbyxorna blev klackaskor.
Mammas nån klänning eller kjol.
Stora, gula gripatänder(inte lånade, helt egna) och outfiten var fullständig.

Min syster och hennes kompis lekte att de var prinsessor, de var verkligen inte prinsessor. Jag kan inte här skriva vad de var:)
Idag får jag känslan att vissa flickor, stora som små, inte leker prinsessor utan ÄR prinsessor. Och pojkar som är prinsar. Det finns en massa små riken och härskare. Hoppas de lever lyckliga i alla sina dagar.
The End.

Leningrad cowboys & Red Army Choir

Träning kan inte ge mej en kick men det kan däremot musik. Musik får mej alltid igång.
När jag tränar till AC/DC så går det så in i norden bra. Jag ger järnet och 50 minuter senare är jag som en trasa, tack vare AC/DC.
När jag hör Arja Saijonmaa vill jag alltid börja dansa tango. Jag älskar finsk tango, den är så sentimental och melankolisk och det handlar om stora känslor och av det får jag en kick.

Men Leningrad Cowboys & R E D  A R M Y  C H O I R ger mej inte bara en kick utan då känns det som att nu, NU är jag med om nånting större än livet. När en kör med ryssar sjunger och alla har uniform på sej får jag sådan kick att jag skulle kunna springa maraton på fläcken. Min karl säger torrt att jag bara är en obotlig kommunist:) kalinka kalinka manja... Mäktigt och Leningrad Cowboys som spexar och spelar fan och ryssarna som är så allvarliga. Da Capo.
Denna snutt kommer från Total Balalaika Show i Helsingfors 1993, min karl var där men inte jag?
Fatta det!

Trevlig helg!

Lååånga blogglistor

Alla har så långa blogglistor. Alltså jättelånga blogglistor. Hör det till fin ton att man skall länka halva svenskfinland till sin blogg-lista? Jag har länkat Kvack-dammen, därifrån kommer jag till många (alla?)finlandsvenska bloggar.
Varför har ingen länkat min blogg? Är den tråkig, läser inte Kvack-dammen min blogg? Är det för att jag inte har länkat någon? Nåja, svaret har ni lite högre upp. Det stör mitt estetiska öga att ha en massa pripel där på högra sidan. Snygga paket skall det vara. Jämti, sillä sipuli.
Ja-ja. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen:
Vem orkar läsa vad en finlands-svensk Kalle Anka har att säga.
Molo, jag har r-vika.

Gårdagens saldo

Crossträna 50 minuter, åt som en relativt normal kvinna. Ingen bulla men för mycket kaffe. Ingen frukt. Ingen alkohol. Jag är ingen alkis ifall nån undrar, tycker om att ta mej en nu som då. Herregud, dedär lät som en ursäkt. Jag spottar inte i glaset men är ingen alkis. Nu trasslar jag in mej igen.

Cigaretterna är svårast. 7 cigaretter. Fuck! Jag är relativt nöjd. Jag gillar inte orden relativt och lagom. Det är liksom ingenting. Fast egentligen är de bra ord och bra/hälsosamma känslor. Hänger ni med? Jag hänger inte med.
Hej-hej.

Vådan av att var... ja, ni vet.

Mina tonåringars språk kan provocera mej så mycket. De låter alldeles för besserwissiga i mitt tycke. Jag försöker tänka att jag ändo är den vuxna och således den förståndiga:) med varierat resultat.

Vi har ofta diskussioner om hur mycket pengar de skall få/behöver och vad de skall göra för pengarna. Jag brukar förståss inte gå med på alla deras förslag. Och då kan de fråga ifall vi typ är de fattigaste i Borgå? Då pittrar det till i fötterna på mej. Och om de sedan fortsätter utan att märka den annalkande stormen och frågar om  jag är en looser, en fattig looser, då måste jag bara bita ihop.

Ifall jag frågar om de kan fylla diskmaskinen svarar de: Helt seriöst?? med höjda ögonbryn. Så kan man inte svara tycker jag. Frågan kräver ett ja eller nej. Alltså ett ja i praktiken.

Random och semi är populära ord som provocerar. Dessa ord används i tid och otid på ställen där de inte alls passar, tycker jag.

Men vad vet jag. Jag är ju bara en gammalmodig gamyl som hade min storhetstid på 80-90-talet, tycker de. De anser att jag helt seriöst är gammal.

Nej-nej, jag överdriver. Jag broderar för att göra storyn intressantare. Men en gnutta sanning finns det nog och det kallas för GENERATIONSKLYFTA, jag tillhör den äldre generationen. När det skedde vete Gudarna.

Vad skall man betala för konst?

Lisa Rinnevuo- Dreaming

Konst kan vara mycket. Ifall man säger att dethär är konst så är det per definition konst, eller?
Många säger att det inte går att prissätta konst. Konst brukar kosta en hel del.

Jag förstår inte riktigt varför konst skall/ måste vara så himla dyrt. Har dessa konstnärer inget sinne för ekonomi?Nu pratar jag inte om etablerade konstnärer. De kan ju ta vad som helst och alltid finns det någon som köper. Utan sånadär  "vanliga"  konstnärer.

Här är ett riktigt exempel.
En kvinna hade kreerat ett superfin byst, jag gilla den. Jag fråga vad den kosta och hon svarar att den inte är till salu bara till påseende. Jag hittar ett fat av lera som jag gillar mycket och min vana trogen fråga jag vad den kosta.
Hon börja svamla om hur svårt det är att prissätta konst. OK, svarar jag artigt. Hon har ju satt hela sin själ i det här fatet. OK. Det kostar 700 euoro om du prompt vill köpa det. Jasså, OK, tack.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tro? Ifall jag skall börja skratta, det kan jag inte, därför att hon är allvarlig. Men är det inte lite löjligt? 700 euro för ett fat som i vår familj när som helst kan gå sönder.

Jag tycker att kreativt arbete är väldigt fint och att man skall ta betalt men jag tycker nog oxå lite att konstnärerna kan stiga ner från sina höga hästar och börja ha en lite humanare prissättning.

Som Lisa Rinnevuo, hon har en human prissättning och så säljer hon oxå.
Check this out: Konst och folk. Obs! Priserna är  i kronor.

Hej-hej.

Scilla sibirica

God morgon alla medmänniskor som delar denna jordglob med mej! utropar jag glättigt. Det är gott att leva idag, solen skiner och våren kommer. Aj-aj-aj.

Jag är trädgårdsmästare. Tyvärr jobbar jag inte som det. Det är jättesvårt att få ett året runt jobb i branchen. Men jag jobbar desto mer med min egna trädgård. Jag bor i ett relativt nytt bostadsområde(de började byggas 2002) i Borgå. Tomterna är jättesmå som de ju nuförtiden är. Vår tomt är drygt 1000kvadrat. Ok, det var bakgrundsfakta.

Scilla sibirica

Jag har funderat på att döpa vårt lilla paradis till Villa Scilla dels för att det rimmar och dels för att Scilla är en av mina många favoriter. Man skall plantera dessa små lökar tidigt på hösten. Varje höst i kanske 5 års tid har jag planterat åtminstone 500 lökar. Det är på riktigt inte alls så mycket som det låter. Kanske jag skall öka till 1000 varje höst? Meningen är att få ett motsvarande blått hav som på bilden ovan. Det är så himla fint, i motljus mamma-mia vilken föreställning.

Varför dessa små obetydliga lökar är mina favoriter?

- de är lätta att odla

-de förökar sej bra

-de är billiga

Det enda kanske lite negativa är att de skall vissna ner helt och hållet före man kan ta bort skräpet men å andra sidan gäller detta alla lökväxter. Jag brukar i slutet av maj eller när gräsmattan börjar bli för lång klippa över allt med gräsklipparen. Sedan lämnar jag allt gräs- och scillaklipp där som gödning för de små blomlökarna. Har fungerat bra hos mej.

I södra Sverige blommar krokus, snödroppar och antagligen scillan redan. Alltså just denna tid är det så stor skillnad redan på Helsingfors och Stockholm. Det lär inte finnas nån snö kvar i Stockholm mer. Men, men den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Hej-hej

101 Inlägg

Sambandet är lika diffust som min blogg
101=101

Kan ej fatta men dethär är mitt 101 inlägg (publicerade 80 och utkast 21). 101 jag är så imponerad av mej själv. Att jag kan, jag klappar mej själv på axeln. Jag har bloggat i 42 dagar det gör 2 inlägg per dag. Inte dåligt för en amatör. Det skulle jag inte ha trott om mej själv. Detta kallas för att man peppar sej själv till fortsatta stordåd. Nu smäller jag mej själv på käften för att bli ännu mer peppad, tjoff.
101 inlägg och inte mycket vettigt skrivet om jag skall vara helt ärlig. Men vet ni vad jag vill inte ha det vettigt i livet jag vill ha det kul, för annars är jag inte med.


Jag vet inte fortfarande vad jag skall blogga om. Jag kan ju inte skriva om mumin hela tiden. Det var ett av mina tusentals infall jag får. Men kan jag nu byta namn på min blogg stup i kvarten? Då kan ni ju börja tro att jag är lite homsig av mej. Nej muminochjag får det vara.
Snart är våren på allvar här och då kommer det att bli en hel del bloggat om trädgård. Jag har kanske 1000 vårlökar som jag väntar på. Tycker ni att jag skryter nu? Må så vara jag är faktiskt lite mallig. Jag måste få en kamera tills dess. Att pyssla i trädgården är bra både för kropp och själ. Det är vetenskapligt bevisat. Trädgårdsmänniskor är lyckliga människor.
Detta inlägg är antagligen ett sådant inlägg som borde förbli opublicerat, jag kommer antagligen att tycka att det är pinsamt i framtiden, måste checka det. Shit the same, tuuuut- tuuuut här kommer lilla jag.

Om hen, bebisen och foton

Vilda bebin- en "gammal" favorit

Här i bloggosfären har diskussionerna gått heta om hur små flickor och pojkar skall leka, vilka kläder de skall ha. Om hen och lego...
Det fick mej att tänka på min systers lilla flicka. De vet inte ännu vad hon skall heta så de kallar henne för bebisen, för den eller för femman ( hon är nummer 5 i syskonskaran).
Små bebisar kan vara ganska "heniska". Men för min syster är det inte fråga om kön utan mer fråga om att se bebisen som en person och inte som en den. Kom gärna med namnförslag. Förslagna namn är Ebba, Klara, Vilda, Stina, Lisa, Freja, Liv, Sofia...

Hon är så söt, det tar litet i huvudet att jag inte kan visa hur söt hon är, skall fråga min syster om hjälp. Hon är så söt att hon nästan är sötare... nej fy skäms Katja Linnea! så får man inte säga. Men  jag tror att jag ska ta hem henne. I smyg.

Jag tror att jag kan lova ett foto på lilla underverket. Jag skall oxå börja sätta ut foton på mej själv om jag vågar. Ifall nu nån skulle vara intresserad av min nuna, snälla svara inte jag vill inte veta.

Ekologisk tampong

Läste i denhär boken:

hur man kan göra en ekologisk tampong:).
Du behöver:
natursvamp
nål och bomullstråd
sax
äppelvinäger

1) Klipp av en bit av svampen
2) sy med en stoppnål fast en oblekt,stark bomullstråd
3)blöt svampen i ljummet vatten så den blir mjuk och gó
4)rulla ihop den så att den lätt går
5)att sätta in
6)när du använt den, skölj ur i vatten
7)lägg sen svampen i äppelvinäger(som har samma PH-värde som slidans slemhinnor)
8) skölj i vatten och häng på tork
för att användas igen.

Vad gulligt. Tänk att ha en massa små svampar hängades på tork i toaletten. Jösses vad folk skulle undra och fråga och man skulle få berätta hur ekologisk man är. Nu kära systrar kan vi också dra vårt strå till den ekologiska stacken... :)Dessutom är det trendigt att vara retro.
Boken i övrigt var väl så där, tungläst, en massa namn, gilla dock den optimistiska, naiva tonen a la  70-talet.

Konklusion

Idag har jag tränat 50 min crosstraining, 20 min styrke, 60 min fotis. Jag har rökt 6 cigaretter nu,skulle hemskt gärna ta ännu en. Ingen alkohol (obs. ingen öl efter fotisträningarna). Kanske en aningen för mycket mat.

Nu äter jag ett äpple istället för kaffe med dopp. Jag är ju rena rama svärmorsdrömmen.

Postiljon och familjedagvårdare

Nu när jag skall ha en grön vecka kommer jag att tänka på när jag var postiljon. Aldrig någonsin har jag varit i så gott, fysiskt skick som då. Tänk nu, 4-5h/dag hard workout, springa i trappor, cykla i ur och skur. Jag gillade faktiskt att vara postiljon. Självständigt när jobbet var klart fick jag fara hem. Ingen som flåsa en i nacken och berätta vad jag skall göra och hur. Get the work done.

När jag var på posten var min 10åring liten och han sköttes hos en jätteduktig familjevårdare. Det är ju meningen att en dylik barnskötsel skall vara hemlik. Nå hör på det här då:

Vi starta alltid jättetidigt kl 5.30, vi värmde bilen, linda in pojken i ett jättestort täcke, bar in honom i bilen, bar in honom till skötaren, hon hade morgonrock på sej.
Hon tog emot honom så fick han fortsätta och sova hos henne, han vakna många gånger inte ens. Lite senare kom hennes jämngamla flicka under samma täcke. Det kan väl inte bli mera hemlikt, eller hur?

Ny livstil denna veckan

Underbar morgon,+2C och solsken. Jag blir så inspirerad. Denna vecka skall det verkligen ske en förändring i mitt ohälsosamma liv.
Veckan som gick var så ohälsosam, en orgie i mat och dryck och ingen motion. Men nu blir det andra bullar. Ingen alkohol, max 5cigaretter/dag, 3-4ggr träning/denna vecka, en massa grönt i matväg. Alltså denna vecka, mer tror jag att jag inte klarar av.

Hej-hej.

En svart distingerad herrkatt och ett yrväder till hund

I vår familj finns det en svart, gammal distingerad herrkatt, Svartnos och en hund som inte är stilla en sekund, Maja. De skall leva ihop i perfect harmony, haaa, I say.

Maja har vissa lite ofina drag. Hon vill snusa Svartnos i rumpan hela tiden. Detta tycker Svartnos  är ganska så förnedrande. Så Svartnos brukar fly men sidu Maja springer efter och snusar och snusar: va, va va luktar det?
Till sist tvärstannar Svartnos, reser ragg och väser: Nu får det räcka.
Då blir Maja milt sagt hysterisk och skäller gällt ända tills Svartnos höjer tassen, slår ut sina klor och ger henne en rungande örfil.

Ett annat hund-katt par: Gustaf och Ådi

Då måste jag komma och avbryta för då kan det redan börja bli farlig. Stackars Svartnos, kan jag tänka, att inte få en lugn stund på ålderdomens höst.

Tankens makt

Som motvikt till allt detdär högtidliga och allvarliga tänkte jag nu skriva nånting lättsinnigt och kanske roligt, ni bestämmer.

Imorse när jag åt bacon till morgonmål fick jag en fix tanke att baconet var  förhud(det likna). Jag försökte skaka av mig tanken men si det gick ju inte. Jag fick spotta ut allt och det harmar mej eftersom det är gott med lite förh.. ursäkta bacon emellanåt. Var det najs eller bajs?

Vågar du ha  vasen på bordet när svärmort kommer på besök?

Nunuka- nunuka jaa- jaja

Ibland får jag bara så leidon av dethär bloggandet. Alla mina fina visdomsord OCH nunuka-nunuka jaa-jaaa
skulle jag lika gärna kunna skriva.
Varför är jag så där uppstyltad och högtidlig mellan varven? Nunuka-nunuka ja-aajajfjdja. Jag vill ju bara vara lite rolig.  Det håller lite på och flippa igen. Måste ge mat åt katten, den jäveln är hungrig hela tiden. NUúnuka-nunuka-jajajajaja

Vådan av att vara tonårsförälder del 6

Lilla modiga Sniff med sin vän katten

Sniff är ganska feg av sej, han vill äga och dreglar över allt vackert. Han pirrar och marrar vid minsta motgång. Han skall alltid äta, han är så egoistisk så han borde få en örfil . Men samtidigt som han är den fegaste är han den modigaste.
Hänger ni med.

I kometen kommer har Sniff fått en ny vän, en katt. Strax före kometen skall träffa mumindalen beger sig Sniff ut i den farliga kometvärlden för att leta efter sin katt. Han är så jätterädd men ändo gör han det. Han är så himla modig att jag blir riktigt stolt över honom. 

Mina tonåringar lever oxå i en ganska hård värld just nu. Alla tonåringar söker sin identitet och sin plats här på vår jord. Jargongen är grov, det är nu de skall få lite skinn på näsan. Jag kan tyvärr inte hjälpa dem. Jag kan prata med dem om vad som är rätt och vad som är fel. Jag önskar att de kunde vara lika modiga som Sniff, att säga NEJ  eller dra åt helvete. Att våga stå på sej fast de egentligen inte vågar. Men vi lever inte  i muminvärden.

Fredagens matkasse

På fredagen när jag är i matbutiken är det alltid lika fullt. Alla skall handla, både unga och gamla. Det handlas mycket, kärrorna fulla. För nu är det fredag och nu skall det mysas i koja och slott.

Jag brukar sporta med att kolla vad andra handlar lite sådär diskret. Det är alla möjliga godsaker: ostar, batonger, saltkex,öl, öl, öl.... chips, godis, limsa.

Fredagsmys

Till sist kan det ju hända att jag slinker in till Alko. Amarone är en ny favorit i vinväg, efter att en vän tipsa om det. Så gott att jag skulle kunna halsa flaskan och kluck, kluck, kluck dricka allt på en gång i rena rama snålheten men det gör jag inte.... förståss. Jag skall ju njuta.

Vi brukar helga fredagkväll för familjen, helst inga övernattningsgäster, bara vi. Bastu och en orgie i god mat och dricka. Det är lycka det.  Och tänk det är inte länge mer så kan man ta sin bastuöl ute på terassen, Mamma-mia.

Rocka-billy and Heavy-music

Stray Cats

När jag var ung var allt så mycket bättre. Musiken var bättre, bilarna var snyggare, vi var mycket coolare... låter det bekant? Det fanns rockare och det fanns hevare, åtminstone i min värld. Det fanns också sånadär disco-fj... men jag befatta inte mej med dem. Det var antingen eller.

När jag var ung bodde vi på landet. Vi var ett gäng som inte gjorde nånting annat än hängde vid en busshållplats på vår fritid. Där prata, prata och prata vi och rökte,rökte och rökte vi. Vi hade det bra. Sen en sommar uppenbarade sej plötsligt 2 flickor och en pojke. Och de var från HELSINGFORS, från STADIN. De prata finska. Men guud, vi blev imppade direkt. De fick joina vårt coola gäng snabbare än kvickt.

Den där pojken hette Eddie och han var en rockare. Ni vet: Elvisfrilla, läskärit , Matchbox, Crazy Cavan, Stray Cats... Flickorna var också tuffa med massor av svart kajal (typ från filmen Pitkä kuuma kesä). De bodde i vår by hela sommaren i en husvagn och sen till hösten får de tillbaka till stadin.

Joey Tempest

Följande sommar när de anlände hette Eddie inte Eddie mer utan Jamppa. Och han hade långt lockigt hår. Han hade bytt sida, från rockare till hevare. Jag tyckte att det var jättekonstigt, är han schizofren? Så där kan man ju inte göra tänkte jag. Men jag ville vara vänlig och sa på dålig finska:

- Sä oot ihan enkelin näköinen.

Då blev han arg och sa:

- Ja sä oot ihan paskan näköinen.

Händer mej jämt! Jag förargar folk i all välmening.
Trevlig helg.

Annoying orange

Välkommen till mitt liv med min 10åring och en apelsin. Ge mej styrka.

Ord igen och trevlig kvinnodag

Här är åter några ord som jag gillar

-Gamyl. Jag vet inte om det är ett ord men väldigt användbart. Helt i linje med Tove Jansson stil, jag tror att hon skulle gilla det. Är det så att det härstammar från skoltiden när man endera var en mopo(junnu) eller en gamyl(senior)? Jag använder det för en kärleksfull benämning för gamla människor.

- Lägg ägg. Min kompis säger lägg ägg istället för lägg av. Mycket roligare. Tack Majica för den roligheten.

-Ohemult. Ett Tove Janssonskt ord betyder kanske elakt, oschysst... Här kommer ett roligt stycke från Trollkarlens hatt:

Hemulen med snyggt hår

"Det är aldrig nån ordning i världen, tänkte Hemulen sorgset. Igår var det för hett och nu är det för vått. Jag går in och lägger mig igen.
Snorkens sovgrop såg mest torr ut.
Maka på dig, sa Hemulen. Det har regnat in i min säng.
Värst för dig själv, sa Snorken och vände sig på andra sidan.
Därför tänker jag sova i din grop, förklarade Hemulen. Var inte snorkig nu.
Men Snorken bara morrade lite och sov vidare. Då fylldes Hemulens hjärta av hämdlust och han grävde en kanal i sanden mellan sin egen sovgrop och Snorkens.
Det där var ohemult, sa Snorken och satte sig upp i sin våta filt. Men aldrig hade jag trott att du kunde hitta på nånting så fiffigt!
Det kom av sig själv!sa Hemulen glad. Och vad skall vi göra idag då?"

Det var det. Å det är kvinnodag och allt och jag verkar inte ha nånting annat att säga just nu i alla fall. Hur firar ni kvinnodagen? Jag låna en bok om kvinnorörelsen på 70-talet  från bibban: Å alla kära systrar! av Ebba Witt-Brattström, så jag drar nog mitt strå till stacken för kvinnorna.:)
Hej-hej.

Je suis une artiste

Idag är det akvarellkurs igen. Det är ganska mycket gamyler på samma kurs. Jag trivs med dem. De är så sällskapliga av sej på ett lugnt sätt. Vi pratar om deras barn-barn, om deras förflutna och om tavlorna som vi åstadkommer i ett väldigt lugnt, skönt tempo.

Förra gången måla vi ett stilleben, det var 3 vita byttor och 2 svarta byttor. Det var jättesvårt. I det vita fanns det kallt ljusrött, lila och grönt. Vår lärare är jätteduktig och hon säger att måleri egentligen är att se hur saker och ting på riktigt ser ut.Visst har mina ögon blivit sämre men tyvärr kan jag nog inte skylla på ögonen.

Mitt mål är att någon gång måla en jättestor tavla som jag skall ha i vårt vardagsrum. Där alla kan se den och jag skall vara mallig och säga:

 -Den där tavlan har jag målat.
Tills dess är det en bit ännu men beslutet är fattat.

Agneta Livijn med en tavla och sitt fina porslin

Här till vänster är Agnet Livijn, en av mina favoriter. Hon målar underbart och hon gör också ljuvligt  porslin. Vill-ha.
Kolla mer här:www.agnetalivijn.com.
Jag har nog inte råd att köpa men att titta är gratis (gamylers visdomsord).

Yes, jag lärde mig nu hur jag länkar till länkar. Varje dag lär man sej nånting nytt. Amazing.
Hej-hej.

Knäppskallar och skinnskallar

Vår kaffekokare(igen) har vi i köket på ett ställe som det ganska ofta blir vatten under. När jag skall torka upp under kaffekokaren kan det hända att jag tvekar, att handen stannar i luften en sekund före jag sedan torkar. Framför mej ser jag hur jag får en så gigantisk elchock att jag blir som en sprakande skinnskalle. Helt knäppt?

Inte alls. Denna rädsla bottnar i en verklig händelse så jättehemsk att jag fått traumor för livet. Följande hände:

Vi var unga,ungarna var små. Vi hade just flyttat till Helsingfors till ett gammalt höghus. Jag var ute med ungarna. Kommer hem. Min karl sitter och stirrar tomt framför sej. Ser genast att nånting hänt. Ett el-fel som gett honom så kraftig stöt att han trodde att han skulle dö. Jag blir totalt hysterisk och vi far till Borgå och vägrar bo i lägenheten före elen säkert är fixad.

Än idag kan jag inte tänka på vad allt som kunde ha hänt. Jag får fel i huvudet av blotta tanken. Det är just sådant här som jag inte helt enkelt klarar av. Jag är ingen kontrollfreak. Jag förstår att jag inte kan kontrollera allt. Dendär känslan som jag ibland får, du  vet living on the edge, att närsomhelst är olyckan framme och det är ingenting jag kan göra åt det. Det är bara att tuta och köra, livet är farligt man kan dö av det.

Släktträff

Min mamma har 15 syskon, alldeles rätt, de är 16 barn totalt. Det finns så många mostrar och morbröder att jag har inte träffat alla ännu under mitt 42 åriga liv. En moster, Gurli, skickades som krigsbarn till Danmark. I Köpenhamn har hon levat största delen av sitt liv. Jag hade aldrig träffat henne fram till år 2000.

År 2000 ville min mamma träffa henne igen(senast gången var 1968). Vi flög till Köpenhamn och bestämde träff vid Tivoli.

Jag fick nästan en chock när jag såg henne första gången. Hon var som en kopia  av min mamma, lika mager, lika spikrakt hår och likadan näsa. Mamma och Gurli var så lika och samtidigt så olika. Mamma har bott på landet nästan hela sitt liv och Gurli var så urban.

Gurli börja prata om sin TÄNDER, hur hon hade ont i sin mun. Jag blev så full i skratt: efter 30 år så börjar hon prata om sina tänder. Det var som om de hade träffats för en vecka sedan, de bara fortsatte därifrån som de slutade senast. Visst är det skönt med syskon/vänner. Fast det skiljer hur många kilometer eller år mellan träffarna så kan man lita på dem.

Knäpptysta fotbollsträningar

Jag är så sjuk i kroppen idag efter gårdagens träningar. Jag känner av hela min ryggrad. Det var fina träningar igår. 13 st pratglada kvinns som gav järnet så svetten rann.
Före oss är ett annat gäng kvinnor som yogar. De tycker att vi skall vara knäpptysta så att de kan yoga i lugn och ro. De har varit riktigt  ena surpuppor som kommer ut när de äntligen är klara, oftast är de försenade! Sedan står vi där och slickar oss om nosen för att vi har blivit tillrättavisade.

Nej så fan heller. Vi får visst prata och vi stör inte. Vi pratar med normal samtalston och det är verkligen inte förbjudet, so screw you om ni blir störda av det. Nästa gång kan ni kolla klockan lite oftare så ni inte blir försenade IGEN.

Nojjor

Det finns människor som är paniskt rädda för t ex spindlar. De börjar skaka och svamla ifall de ser en spindel. Bara en bild kan utlösa spasmer, de tror ungefär att spindeln plötsligt blir livslevande och hoppar ut från bilden och klistrar sej fast i deras face.

Inte alls så oskyldig som den verkar vara

Jag förstår dessa människor alltför bra. Jag har nojjor med kaffekokare. Ja, det går bra med strykjärn, pipsaxar,julljus allt som jag i min twisted hjärna tror att skall börja brinna.

Varje morgon före jag far hemifrån så går jag till köket, ser på kaffekokaren, säger 3 ggr att kaffekokaren är avstängd OCH knackar 3ggr i väggen och säger högt: Det är lugnt du kan gå.
Sen går jag.
Halvägs till jobbet börjar jag tveka, jag kommer inte till 100% ihåg om jag stängde kaffekokaren. Jag blir orolig och kan t o m fara hem tillbaka. Ibland kommer jag försent till jobbet
p g a detta. Har nu funderat att jag skall skriva en lapp som jag tar med mej och kan läsa ifall jag är orolig...

Sysslar ni oxå med konstigheter?

Vackra händer

I lördags när jag var på teater var en sketch om händer. De sjöng om vad händer kan göra hela sketchen. Roligt. I synnerhet när jag är en sån där "handoman".

Vad är det första ni kollar på hos en människa? Vad tycker ni är speciellt viktigt?
Är det ögona, kroppen, håret... jag menar nånting som har med kroppen att göra, inte den inre skönheten eller att de skall vara trevliga utan nånting fysiskt.

En bland de första sakerna som jag kollar på en människa är händerna. Ofta tar man ju och skakar hand och får då genast ett hum, är handen stor, liten, varm, kall...

Nu skall händerna vara väldigt välskötta, det räcker inte att man lackar naglarna utan helst skall det vara ett litet konstverk på varje nagel. Dedär nailstudiorna ploppar upp som svampar, de finns överallt. Alltid har de kunder. Det är ju nånting nytt.
Den enda gång jag har fått manikyr är när jag gifte mej, fransk manikyr. Och nog fick de mina händer och naglar vackra, inklusive lilla vita kanten och allt.

En karl-hand tycker jag skall vara stor,varm och sträv. Jag gillar inte välmanikylerade händer på karlar.

Händer som tycker om varandra

Men de finaste händerna har nog åldringar. Skinet är som finaste silke, ådrorna är helt ytliga och de är fulla med leverfläckar. Vad har inte dessa händer åstadkommit under deras långa liv. Bykt,bakat, smekt, sytt, skrivit brev,kånkat,

Och en barnhand. Ett litet spädbarnshand så liten att man kan knappt kan ta i dem men som är förvåndadsvärt starka. Det nappar tag och släpper inte fingret i första taget. Eller när babysarna  hittar sina händer! Ögona skevar när de ser sina händer svepa förbi, Va va va vad det?

Eller ett förskolebarns hand, smutsiga och med sorgkanter under naglarna. Hur gulligt som helst.

Det sägs ju att den riktiga åldern avslöjas av händerna då får jag väl snart börja använda handskar.
Bla, bla bla vilket inlägg...

Hur fixa lite kvinnlig fägring

Jackie Kennedy var alltid lika snygg

Säg den kvinna som inte vill vara skön och säg den kvinna som skulle vara nöjd med sitt yttre.

Min tonårsflicka är så skön att det nästan gör ont i mej men tror ni att hon är nöjd? Fult hår, finnar och stor näsa är hennes dom. Själv är jag 40+ så man sku ju tycka att jag har kommit över sådant nonsens. Men nej. Diffus, grå och stor näsa är min dom.
Jag vill se bra ut utan att behöva anstränga mej alltför mycket=lagen om minsta möjliga motstånd.

Det kräver i alla fall lite engagemang. Jag läser tidningar och  modebloggar. Så jag tycker att jag har försökt.
Men nej, jag får inte till det. Jag kan inte med kläder. Jag vill ha en egen stil som inte behöver uppdateras hela tiden, sådär tidlös som Jackie Kennedy.

Jag är inte missnöjd med hur min kropp och mitt ansikte är skapade. Det är det att jag vet att jag skulle kunna se bättre ut. Hur gör ni som alltid ser bra ut?

Ja, ja. Det viktigaste är väl ändo att man är frisk och ren som de sa förr i världen. Sant, sant frisk, ren och snygg är ännu bättre.

Teaterbesök

Igår var jag helt apropå på teater. En kompis bjöd mej på teater. Lilla teatern: Va va de ja sa.

Inga förväntningar.  Vad fick jag ut av det? Jag blev UNDERHÅLLEN. Riktigt roligt, skratta mycket, bra skådesspeleri. Roliga korta sketcher som avlöste varandra i ett kanske lite väl uppskruvat tempo.
3 glas gott vitt vin på Torni efteråt som grädde på moset.

Vasaloppet

På söndagen skidas det Vasa-loppet. Hoppas det är lika fint väder imorgon. Jag har ett par vänner som skall delta. 90 fucking kilometer, det är lååångt. Jag lyfter så hatten för alla som lyckas med den här bedriften. Jag citerar min kompis som deltar: "Vilka mumintroll är det som fattas mej?".
Lycka till!

Det är en helt underbar dag. Jag ser hur allt smälter och jag känner hur min kroppsmassa också sakta men säkert tinar upp och jag ler stort och tandlöst.

Häggkvistar

Häggblom

Nu när det är vår kan man köpa ljuvligt blommande körsbärskvistar från blombutikerna. Ett billigare alternativ är att ta in själv från sina egna träd. Det är bara ganska svårt att få de och blomma.
Ett säkrare kort är hägg. De blommar ganska säkert med små vita blommor. Jag gillar inte doften så värst mycket men den får jag ta.

Nej, off I go. Underbart väder. Till skridskobanan...

Mitt lilla "samtal" med roskiskusken en fredag

Välkommen

En liten fredagsstory utan nån som helst annan mening än att vara lite trevlig.

Idag är det fredag och varannan fredag kommer roskiskusken och tömmer vår roskis. Han är välkommen eftersom vår roskis alltid är lika full.
En fredag så tyckte jag att han inte tömmde vår roskis.
-Voj, jumalauta,skrek jag rakt ut.

Utan att desto mera tänka efter sprang jag  ut från huset, hoppa bakom ratten och körde efter honom. Jag körde bredvid honom, signalera och vifta på armarna och skrek att han skulle stanna. Han stanna och fråga What's up?
-Du tömde inte vår roskis sa jag ilsket åt honom.
-Jag tror nog det, svara han och log glatt.
-Jag tror inte det, svara jag.

Sådär höll vi på en stund som små barn.
Det sluta med att han kom och kolla OCH han hade tömt den. Han skratta gott och jag förstår inte än idag när han tömde den.

Trevlig helg.

Bloggat i en månad

Idag har jag bloggat i en månad. Det har varit mycket tal om bloggare är lyckligare människor. Vet inte om jag har blivit lyckligare, för tidigt att säga, men den här första feelisen är bra.

Jag har hittat en massa roliga/intressanta bloggar. Det blir jag lycklig av. Det verkar finnas en blogg för alla ämnen, det kan nästan bli för mycket av det goda. Nybörjare som jag är så glufsar jag med god aptit i mej allt. Kanske jag så småningom kan börja sålla lite bland bloggarna.

Jag har alltid köpt tidningar och tycker nästan nu att jag inte behöver det mer, jag kan ju få allt från nätet och gratis. Dessutom får jag inte ännu mera tidningar som dräller omkring, jag kan nämligen inte göra mej av med dem.

På det stora hela har bloggandet varit positivt. Det tar bara lite för mycket av min tid men det kanske också ändras. Jag tänker inte heller ta nån prestationsstress, jag bloggar så länge jag tycker det är roligt och sen går jag över till att endast läsa bloggar.

Kryddpeppar

Jag har märkt att ifall jag använder kryddpeppar istället för svartpeppar (tycker om svartpeppar) i matlagning, så smakar maten som farmors mat, mat från förr. Med riktigt smör så kan det inte gå fel.
Jami, jami. Pröva.

Min första bloggoutfit

Fast min klänning är randig

Kristina från Duvemåla hade premiär igår i nyinvigda Svenska teatern. Den lär har varit bra enligt andra bloggare. Ser framemot att själv gå och se på den i slutet av mars. Då skall jag klä upp mej med en Marimekko klänning som jag fick av julgubben och som jag har sparat till ett speciellt fint tillfälle. Klänningen är svart/vit randig och till den tänker jag har senapsgula strumpbyxor och svart stövletter. Tyvärr har jag ingen rock som passar, måste kanske låna. Skulle kanske sätta en svart blazer?  Läppstift på mina smala läppar sätter jag aldrig, det blir för mycket filifjonka över det hela. Sedär min första bloggoutfit.