onsdag 28 mars 2012

Vad är en stark kvinna egentligen?

Karin Larsson-
ett föredöme för oss, "moderna" kvinnor?

Igår var jag på en Carl Larsson föreläsning. Trodde jag före jag for. Men egentligen handlade föreläsningen om Karin Larsson, hans fru. Både Karin och Carl ville bli konstnärer men när de gifte sej valde Karin bort sina konstnärsdrömmar. Dessutom tyckte hennes man inte om kvinnliga konstnärer. Istället valde hon att sköta om hushållet och föda 8 barn. Hon var jätteduktig på att sy och hon var den perfekta värdinnan. Hon var en föregångare vad gäller heminredning. Hon skippa oxå korsetten dels kanske för att hon var gravid hela tiden.

Allt det där berätta föreläsaren om. Resten är mina egna funderingar och filosoferingar utan att jag skulle ha nån som helst kompetens för att tänka så stora tankar. Ni får ta det som det är. Bullshit funderingar kan ju bli mitt trademark.

Jag vet inte om Karin Larsson någonsin fick nåt erkännande, jag menar av sin samtid? Vad var det som fick henne att skapa dessa fina textilier? Var det för sin egen skull?

Varför kan jag inte vara mer som Karin Larsson. En god mor och maka. Kreativ och nöjd. Inte hålla på och tävla och vara mallig. Jag tycker så mycket om ödmjuka människor. Men, men...
... jag är en kvinna av idag.
Jag målar akvareller. Mitt mål är att kunna ha en stor akvarell på väggen och malligt kunna säga att jag har målat den. Varför? För att jag vill ha bekräftelse. Det räcker inte att jag tycker att jag är duktig. Jag är inte en stark kvinna.

En stark kvinna behöver inte stup i kvarten ha bekräftelse på att hon är bra. Det vet hon.

4 kommentarer:

  1. Hmm, intressanta funderingar. Just nu är jag lite för mosig i hjärnan för formulera några fina tankar om ämnet. Men finns det månne en skillnad mellan att få bekräftelse för nåt man gjort (akvarell) och nåt man är (en god maka)? Är det ena bättre än det andra eller är allt samma sak?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte. Känns bara som att det är jag själv som är strängast mot mej själv. Har nåt underligt behov att jag inte är bra ifall jag inte får bekräftelse. Som det inte skulle räcka vad jag själv tycker om mej själv. Jag skrev väl samma sak nu igen. Har nog inte riktigt klart det ännu själv. Det är mer som en känsla, som skoskav, nånting som lite tvinnar på i huvudet. Förstår du:)?

      Radera
  2. bullshit igen, du e oftast nöjd o du e den enda människan på jorden som int tävlar, förrutom mej själv ;) de för tungt hehe. dessutom har jag haft o har en av dina akvareller på väggen, som jag lite malligt kan säga att de du som målat den. ja, o int e du en svag människa heller, de ju bäst att vara där på mitten höhöhöhö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var snälla ord. Medelmåtta är bra, att inte utmärka sej är oxå bra. Det skapar inte förväntningas som är så svåra att uppfylla. Hjärnan funkar ännu inte. Ses och hörs.

      Radera