Vådan av att var... ja, ni vet.

Mina tonåringars språk kan provocera mej så mycket. De låter alldeles för besserwissiga i mitt tycke. Jag försöker tänka att jag ändo är den vuxna och således den förståndiga:) med varierat resultat.

Vi har ofta diskussioner om hur mycket pengar de skall få/behöver och vad de skall göra för pengarna. Jag brukar förståss inte gå med på alla deras förslag. Och då kan de fråga ifall vi typ är de fattigaste i Borgå? Då pittrar det till i fötterna på mej. Och om de sedan fortsätter utan att märka den annalkande stormen och frågar om  jag är en looser, en fattig looser, då måste jag bara bita ihop.

Ifall jag frågar om de kan fylla diskmaskinen svarar de: Helt seriöst?? med höjda ögonbryn. Så kan man inte svara tycker jag. Frågan kräver ett ja eller nej. Alltså ett ja i praktiken.

Random och semi är populära ord som provocerar. Dessa ord används i tid och otid på ställen där de inte alls passar, tycker jag.

Men vad vet jag. Jag är ju bara en gammalmodig gamyl som hade min storhetstid på 80-90-talet, tycker de. De anser att jag helt seriöst är gammal.

Nej-nej, jag överdriver. Jag broderar för att göra storyn intressantare. Men en gnutta sanning finns det nog och det kallas för GENERATIONSKLYFTA, jag tillhör den äldre generationen. När det skedde vete Gudarna.