Läste i metrotidningen....

.... häromdagen att Putin vill göra lite förändringar i ungarnas historieböcker. Hi-hi och samtidigt blir man mörkrädd.
Är det sådär lätt att skriva om historien och varför gör han så?

Putin är "lustig" han, så mycket makt men måste han hela tiden häva sig. Han är som en pincher. ni vet den där minihunden som är egentligen är släkte med dobermann.

Hmmm, vår hund är också liten med ett stort ego, jack-russel, fast den är inte så väldigt macho som en pincher. Den kan faktiskt "spela" väldigt anspråklös när den vet att den gjort illa eller när den vill ha mat.

Huhu, vad kan jag säga annat än att Ryssland fascinerar.
Som en annan sak varför är de misstänkta i Ryssland färdigt innanför galler. Är inte det jätte gammalmodigt, är inte de misstänkta färdigt dömda då. Skalll man inte vara oskyldigt tills motsatsen är bevisad.

Da!

Sista dagarna i november

Jag tycker väldigt mycket om november.

Inga krav, skön vardag, mörkret är ännu nytt och mysigt, stearinljus, brasor, småfull varje hemmamyspysfredagkväll.

Men snart är det slut. December kommer med buller och bång. J U L E N. Jag tycker väldigt mycket om julen.

En massa krav, julfester, stearinljus, brasor, julpynt, förväntningar. Det bästa med vår jul i år är att det blir inte julklappar (det är det värsta med julen) för vi skall resa bort i januari hela familjen. Till resan gick  alla pengar.
Mycket välplacerade pengar.

Söndagsangst

Allt som oftast har jag söndagsangst. Vad nu det kan bero på? Plågas ni också av det?

Jag är världens sämsta på att organisera och det finns ju en hel del som skall kommas ihåg. Jag har alltid känslan att det är nånting viktigt som jag glömmer. Känns ibland som att livet pågår nån annanstans medan jag försöker lära mig att organisera.

Kanske det är den känslan som blir så tydlig på söndagen när jag allt som oftast har tid att fundera på vad jag sysslar med.

Vad skulle jag kunna lämna bort? Vad skulle jag satsa på mera? Vem är jag?


Nu skall jag i alla fall hänga upp byket, gå till butiken (för att få lite motion), mat, diska, rasta hunden....

Sedan har den dagen gått och jag har inte gjort nånting igen. Är det verkligen det som livet är, praktiska saker. Rena kläder, mat på bordet, pengar i plåmsan.

Gud, vad tråkigt.

Det här är livet,
stort väder som man blir våt av.

Havet är livet.

LCHF

Ni vet vad jag pratar om, eller hur?

Av nån underlig anledning köpte jag en bok om LCHF (omöjlig bokstavskombination att komma ihåg) av grannflickan när hon sålde jultidningar.

Skumläste den och fråga mig själv vad är det här för skämt?

Man skall inte äta potatis, pasta eller bröd. Vad skall man äta då? Småstenar. Nej, kött. För det mår vi människor bra av. Det är ju absurt ifall ni frågar mej.

Hur kan man få ihop en portion ifall man inte kan äta potatis,pasta eller ris?

Bröd och potatis är inte bra för människokroppen. Författaren försökte förklara och,  men att inte äta potatis, bröd och pasta. Att liksom lämna bort det för att äta kött istället.

Förstår ni?

Min morgonlänk

Att säga att det var motbjudande att stiga upp från min sköna säng vore att underdriva. Det var mycket värre.

Men jag steg upp och drog på mej mina kläder och plötsligt länka jag. Medan jag kämpa och skumpa på börja jag plötsligt tänka några glada tankar.
That´s it.

Väl hemma tänkte jag att nu skall hunden rastas men den vill inte, den vill sova. Så jag sammanfatta morgonens länk som så:

Vill inte ens hunden gå ut på morgonen klockan sex måste det vara onaturligt.

Kanske men bara kanske skumpar jag imorgon igen.

Imorgon bitti händer det

Alla vet ju hur bra motion är för en människa, frisk luft i lungorna, rosor på kinderna och solsken i blick.

Själv är jag ganska hemsk om morgnarna ifall jag får säga det själv. Därför tänkte jag imorgon bitti far på länk klockan 6.
Nu måste jag tvinga mig upp eftersom jag såhär grandiost har berättat det på bloggen. Det är svart på vitt, jag kan inte skolka från det här med hedern i behåll.

Men jag lovar bara att det med säkerhet sker imorgon bitti. Alla andra morgnar lämnar jag öppen. Fattar ni?

Berättar imorgon på kvällen hur det gick, vad jag fick ut av det och ifall det lönar sig att lämna sin supersköna säng klockan 6 för att fara ut och länka (jag är väldigt tveksam men värt ett försök).

Vad tror ni?

Hej igen,

länge sedan sist.

Jag skulle ju radera denhär bloggen och gjorde det också. Tills jag upptäckte att man kan få tillbaka bloggen med några enkla tangenttryckningar.

Hade inte hjärta att radera den. Det är ju i alla fall fråga om min blogg, min förstfödda blogg. Och vad glad jag är för det nu när jag inte orka fota mer och skriva om vackra, gulliga saker.

Så jag är tillbaka på Mumin och jag. Tillbaka till rötterna.

Lite svårt har jag nog att formulera mig. Det kräver också övning det här med att skriva. Ifall man inte övar sig blir man rostig.