hej igen, kära vänner

Har det hänt nånting i bloggvärlden? Är det ute med bloggar? Berätta nu för en gamyl som verkligen inte orkar hänga med men som så gärna vill vara med.

Själv har jag inte läst en endast blogg på år och dagar. Det blir helt enkelt för mycket. Det räcker mer än väl för mig att läsa HBL, bara att lösa deras korsord tar ju hur lång tid som helst.

Jag gillar korsord. Hur gamylt är inte det.

That´s it, ville bara meddela att jag är inte död, inte än.

Puss!

Bohemiska Maggie i Asien

Vill bara tipsa om att Bohemiska Maggie är ute i stora världen. Det är jätteintressant att läsa om vad hon sysslar med.

Bohemiska Maggie i Asien här.

Piff och Puff

Kommer ni ihåg de två ekorrarna som alltid samla nötter för att klara av vintern? Sedan kom Pluto och av allt blev ingenting.

Sånt tycker jag om att göra om hösten, samla på mig så att vi skall överleva vintern. För visst är vintern endast en tid av överlevnad.

I "muminboken" Sent i november beskrivs hösten väldigt fint:

"Höstens lugna gång mot vintern är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det är som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."

Vad har jag då gjort för att förbereda mig inför vintern. Jag har gnällt halva sommaren på mina söta ungar att det skall bära in ved OCH de har burit in ved. Hela förrådet är proppfullt. Vi skall elda varje dag.

Jag har lagt in 4kg gurkor och 3kg rödbetor, syltat(en burk plommonsylt). He-he, tur att det finns butiker för annars skulle vi nog svälta. Men det är tanken som räknas.

Sedan har vi också tidigare iordningställt en urgullig kamin, som visserligen inte värmer så mycket mer än mitt estetiska  öga. Titta nu vilken söt, liten kamin:

Vi ville ha en likadan skorsten som
Pippi Långstrump.

Det måste vara extrasmå klabbar .
På kaminen kan man sätta en kaffepanna full med glögg, t ex, vid jultider.
Väldig praktiskt eller hur?

En gång rebell, alltid rebell

Jag har alltid varit svag för rebeller och snart 80-åriga damrebeller är min absoluta favorit. Så här skriver Helga på baksidan av boken:

" Idag, 79 år gammal, traskar jag nyfiken vidare med trots, min skaparlust och mina dåraktiga lovsånger."

Jag tycker om biografier. Väldigt ofta är verkligheten så mycket mer fantastiskt än sagan.

Det mest tankeväckande med den här boken är:

" en vacker dag i San Fransisco står en liten röd bil i tur att betala sin biltull vid påfarten till den stora bron. Kvinnan tar upp plånboken och säger:
- Och så vill jag betala för de sex nästa bilarna i kön också.
Den något förvånade brovakten tar emot pengarna för sju bilar och vinkar sedan förbi de följande:
- Det var en före som betalade för er också, säger han roat och önskar lycka till.

Kvinnan i bilen ingår i den nya "godhetsgerillan" som sprider sig i Kalifornien. Lite varstans finns skyltar där det står " Var slumpmässigt snäll och gör goda gärningar utan baktanke!" 
Kampanjen är anonym. De som läser skyltarna uppger att de blir fascinerade  av tanken och många gör något i uppmaningens anda. De är lika anonyma som upphovsmannen/ eller kvinnan.

Någon lägger pengar i din parkeringsautomat, någon planterar blommor vid busshållplatsen, eller tar bort skräpet i din trappa. Som följd av detta uppstår något som kanske kan kallas för positiv anarki. Tanken bakom är, kan jag läsa i en artikel undertecknad "Anonymous" som någon okänd skickat till mig, att vänlighet kan sprida sig precis som våldet gör det.

Blir man nu utsatt för en slumpmässigt vänlig behandling, hur liten och obetydlig den än är, förändras ens dag till det bättre. Man grunnar över vad man har varit med om och varför och vem som stod bakom, men hittar ingen annan förklaring än att någon varit snäll. Och när man nu blir så glad av det, kan man ju lika gärna göra något lika irrationellt snällt mot någon annan."

Ingrid Olausson i Svenska Dagbladet 2 oktober 1992.


Nu skall jag läsa om Matisse och dricka kaffe, äta bulla och klämma tissarna på gamla Ulla ( vers som mamma eller nån av mostrarna lärde oss n.är vi små)

Mamma fyller 70 år

Mamma fyller 70 år i år på samma dag som Astrid Lindgren skulle ha fyllt, 14 november.

Mamma har aldrig varit en Muminmamma, hon påminner mer om Lilla My.

Därför blev jag inte speciellt förvånad när jag hitta ett foto av henne med bar överkropp hos min moster. Det är inte fråga om ett foto som nån har tagit av mamma och hon i misstag har varit toppless. Nej, hon har helt tydligt kastat skjortan av sig och poserar glatt.

Nu skall hon fylla 70 år och jag tror att jag skall måla en tavla av fotot. Idag började jag smått skissa.

mamma, ung men kanske inte så oskuldsfull :)
alla har vi varit unga

Canada-gäss

Igår var jag ut och promenera med hunden länge och väl. Båda njöt vi av det vackra vädret.

Nästan hemma såg jag den första plogen med canada-gäss. Mäktigt, långsamt flög de över mig just över trädtopparna.

På land är dessa gäss klumpiga,enfaldiga, kvackar på med sitt men man skall akta sig för deras nyp kan ta sjukt.
I luften förvandlas de och blir smäckra, de sträcker på halsen och liknar nästan svanar och deras kvackande är mer  som diskussion sinsemellan:

kom, kom efter mig, ropar den första gåsen och alla andra kvackar vi kommer, vi kommer.

De skrattar säkert åt mig när de ser hur jag tassar på mina vanliga stigar med min tassiga hund som blir tokig av så där mycket fåglar på en gång.

Åh, vad det skulle vara roligt att kunna flyga och få lite annorlunda perspektiv på saker och ting.

Det var den sommaren

Ett abrupt slut.

Snart skall man väl tända brasor och köpa julklappar och byta ut sangrian mot glögg. Inte illa det heller.

Fast egentligen ifall man skall vara riktigt petig är det ju fortfarande sommar. Hösten börjar först i september. Så egentligen är det fusk.

Min yngsta unge har börjat högstadiet. Han är nog för liten sa hans farmor. Men han är tuff skall ni veta.

Min mellersta flicka var på krogen första gången i hennes/mitt liv. Jag kände mig gammal och förbrukad. Hon kommer aldrig mer att behöva mig.

Min äldsta lånar bilen hela tiden men "glömmer" att tanka den.

Min karl flög till Sverige och kommer först hem om en dryg vecka. Inte roligt.

Hunden är den enda som alltid kommer när jag ropar på den. Tror att jag skall flytta bort med den till en liten etta i Vietnam.

en bild, förbrukad den med men vacker.
Förbrukat kan vara vackert.

Piece of shit

Här om dagen var jag till Helsingfors nästan hela dagen.

På väg mot metron var jag så trött och mina armar var så långa som spagetti för att jag hade tunga väskor.

Kommer det inte en ung, ivrig flicka som vill prata med mig. Jag bara inte orka, jag såg i kors men hon gav sig inte.
Men det sluta med att jag log åt henne verkligen falskt och kände mig som a piece of shit.

Hon pratade om vikten att utbilda människor, hur det finns alldeles för lite lärare worldwide liksom, hur man motarbetar rasism, fattigdom med utbildning, hur jag skall börja sätta in pengar på ett konto, hur hon kan fylla i formuläret, hur det enda jag behöver göra är att signera och betala.

Hur jag bara inte orkade. Hur jag beundrar människor som ser längre än näsan räcker, hur världen inte tvinnar runt deras egna napa, hur jag inte orka se på den ljuva varelse utan att känna att jag är en gigantisk piece of shit.
Skönheten och odjuret i en liten ask.

Ursäkta i hasten

Ursäkta i hasten,
jag skriver med kvasten.
Kvasten är sprucken,
själv är jag drucken.

Så skrev min moster i min minnesbok när jag var ett litet oskyldigt barn, ifall jag någonsin har varit det.
Min mamma skrev så här:

Rosen doftar mest på kvällen,
fjärten genast efter smällen.

Jag var arg på dem och tyckte att de aldrig kunde vara "normala".

Konstigt är det i alla fall hur minnet fungerar.

Nu när vardagen har startat med buller och bång är det en massa  saker man skall komma ihåg. Mitt stackars minne sätts verkligen på prov.
Jag kommer ihåg 35 år gamla dikter men inte min unges hockey-träningar.

Suck! Hur gör ni för att komma ihåg allt som är viktigt?

Jag är inte särskilt smart

På FB kan man göra alla världen konstiga tester. Vilken färg, nummer, djur, stad är du? Av nån underlig anledning gör jag dessa tester, helt på lek.

Tills en dag när jag gjorde testet om hur smart jag är. Detta svar fick jag ( jag kopiera det)

Du är inte särskilt smart, men det spelar ingen roll. Världen behöver inte bara raketforskare och nobelpristagare i litteratur, den behöver också människor som gör hederligt arbete med sina händer. Och eftersom du inte behöver fundera över lösningen på världens problem, har du tillräckligt med tid för att leva ett lyckligt och nöjt liv.

Plötsligt blev det allvar. Hur kan de dra sådana slutsatser efter 10 frågor som jag VET  att jag svara rätt på. Att jag blev förolämpad.

Jag kan tänka mig att min lillebror kände sig på samma sätt när han skulle göra skolmognadstestet och mamma fräste irriterat åt honom att kan du inte ens rita en ruta.

Tills jag lugnade ner mig och tog saken på rätt sätt

Heureka

Vi fick låna en sommarstuga av min karls arbetskompis. Ett härligt ställe på en ö i Nagu. Allt var frid och fröjd och vi verkligen njöt.

Men, det är ju ingen skillnad i vilket paradis vi än är i för min karl snarkar  i alla fall. Och han somnar in snabbare än sin egen skugga. Där ligger jag sen och skulle egentligen kunna vrida nacken av honom fast han är helt oskyldig.

Tills jag kom på en fanastisk idé, HEUREKA.

Jag tog sittunderlag, täck och dyna och la mig på terassen för att sova där hela natten. Istället för snarkningar hörde jag havet, vinden, kände dofterna. Det var så bra att jag önskade att den natten aldrig skulle ta slut.

På morgonen vakna jag sist av alla. Vår yngsta stod framför mig och sa bestämt FUSK, HAR DU SOVIT HÄR HELA NATTEN.
Sedan kröp han in under täcket med mig och så sov vi lite till.

Sedan drack vi morgonkaffe på bryggan och vinka glatt åt alla segelbåtar.

En sommardag

Det är så länge sedan jag skrev ett inlägg att jag inte riktigt kommer ihåg hur man gör.

Men förra inlägget är så pinsamt att jag skulle rodna ifall jag kunde. Att vara så där negativ borde vara förbjudet.

I alla fall så har sommaren kommit och det med besked. Det är så varmt att t o m svärmor hade tagit på sig shorts. Där satt hon i skuggan och klippte dill att ha till vintern. Hon hade samma solhatt på sig som hon har haft alla 27 år som jag har känt henne.

Där satt min yngsta och vissa youtubeklipp åt henne. Scenen var som tagen ur Tove Janssons Sommarbok. Han prata om bomber och  granater och hon tänkte antagligen på hur mycket dill hon skall frysa in. Harmoni över generationsgränserna.

Sedan for vi och fiska. Min karl drog upp en gädda. Den satte han i ett ämbar full med vatten. När vi skulle hem hade den dött och stelnat i samma form som ämbaret.
Hur skall vi få den platt i stekpannan undrar vår yngsta, skall man knäcka ryggraden på den...
Det är likstelhet sa min karl hjälpsamt.
Örk, är inte alls lockande att äta nånting som är likstelt, låter inte alls gott.

(Är det bara vi eller brukar nån annan föra underliga diskussioner? Alltså väldigt ofta?)

Väl hemma låg gäddan i alla fall helt fint och platt i långpannan, fylld med alla möjliga godsaker. Ett sjå var det att äta den, en massa ben och skinnet ville inte lossna och inte smaka den egentligen så mycket.
Vilken tur att de stekta potäterna var riktigt smaskens, de räddade den måltiden.

Det var den dagen. Den dagen ett liv! Eller hur är det som Farbror Melker säger?

Men tjänare

Har ni saknat mej? Gissa nästan det.
Vad har jag gjort? Ingenting.
Har det annars hänt nånting? Nääää
Nå varför är jag här? Bara för att säga att jag "mår bra och har hälsan".

Jag har gått upp i vikt, glömt att raka mina ben, druckit lite för mycket öl i det "varma" vädret (för att svalka mig).

Ni då? Hur underhåller ni er? Är ni nyktra? Har ni förståndet kvar? Har era pioner också ruttnat bort med allt annat som är vackert med den finska sommaren?

Jo, jag vet. Jag är ironisk men det skiter jag i.

Men vaddå? Man skall väl vara fucking positiv.

p.s min dator är lika fucked up som jag och beter sig hur den vill. Markören flyttar sig riktigt på måfå och det här inlägget har tagit typ 15 minuter att skriva. FUCK, FUCK, FUCK. Dessutom får jag inga bilder till min blogg heller.
Är det meningen att jag skall köpa ny dator nu?

Glad sommar allihopa, NOT.

Och det bara regnar och regnar...

Händer ingenting, det bara regnar och regnar. Sen kommer det lite hagel ibland och så regnar det igen.

Stolt

"hitta" (jag leta alltså) en jättelång fimp i askkoppen.
Nu tänker jag röka den här fimpen och jag tänker inte alls ha dåligt samvete för det och inte tänker jag alls tänka på hur äcklig jag är som röker en gammal fimp.

Det där gjorde jag av gammal vana. MEN snabbt som bara den sprang jag mot roskisen och kasta fimpen dit före jag hann göra något annat.

Denna lilla sak är en förändring mot det bättre för det var faktiskt lite kämpatag i mig just då och jag är stolt över det.

Dag 3

Idag har jag då levt mitt nya liv i tre dagar.

Igår hitta jag en tobak (måste ha varit ödet som testa mig) under vår bänk i tamburen. Alltså jag vet inte vad som hände för i nästa stund stod jag och blossa på vår terass, jag hann inte tänka en redig tanke. Ser jag en tobak så röker jag den, det är liksom vitsen med en tobak resonerar jag.

I förrgår och idag har en tobak inte kommit nära mina läppar. Vad som hände igår skall jag bara glömma

Att sluta röka för 1 000 gången

Varför jag röker förstår jag bara inte. Jag vill sluta men jag lyckas inte. Försöker förstå, läser böcker och tänkte sluta igen.

Läser denhär boken :

Världens pinsammaste inlägg, eller

Jag läser denhär boken nu:

Japp, jag är i klimakteriet. Har varit det hur länge som helst. Jag själv tycker att det är världens naturligaste sak. Ifall man kan prata om mens kan man prata om klimakteriet.

Alla kvinnor kommer vi i klimakteriet lika säkert som att vi alla dör. Det är ingenting som jag säger som att vänta bara när ni själv kommer  till klimakteriet utan mer ett konstaterande.

Förstår inte alls vad man skall skämmas över, vad  man skall fnissa åt.

Ifall ni vill veta kan nu ju läsa boken. Som alltid finns det inget på förhand bestämt mönster hur kvinnor reagerar. Kända svenska  kvinnor berättar om hur de har haft det i klimakteriet.

En sak kan jag bestämt avslöja att min mens har jag inte saknat en endaste dag!

Är det här pinsamt eller är det här naturligt?

På tal om prinsessor

Hemma hos oss bor det en prinsessa. Åtminstone i min karls ögon. Fast han säger kalsonger istället för underbyxor.
Jag tror inte att prinsessor använder kalsipper. Eller vad tror ni?

Min karl tror att alla använder kalsonger och han bruka trots allt ha ganska bra koll.

Blev lite torftigt inlägg så jag bjuder på en bra biisi från youtube:

Ni sku bara veta

Jestas hur jag ser ut och jestas hur det känns.

Jag har klippt ner min rosa-rugosa häck. Vilket verk, allmost mission impossible. Här kommer en liten bild hur kvistarna ser ut:

Fatta.

Häcken är kanske 30-40 meter lång, 1.5 meter hög, tät, full med sniglar.
Det tog flera timmar och jag hade såna där fina taggar t o m  i mina underbyxor.
Överväger allvarligt att gräva upp hela eländet.

Fast å andra sidan så blommar den med vackra, enkla, väldoftande rosor hela sommaren. Doften sprider sig över hela gården. På hösten kommer feta, vackra nypon.

Nästa projekt är vår häck ut mot vägen. Den är kanske 2,5 meter hög. Vi är bokstavligen inväxta och jag är Törnfuckingrosa (kommer ni ihåg Cindafuckingrella i Pretty woman filmen?).

Hopp

Fan ta den som ger sig. När en dörr stängs kan man öppna nån annan.

Jag har slickat såren några dagar och samtidigt funderat ut nån slags Plan B. Nu har jag den. Jag skall nu studera på Alfa-art.
Vad blir man då-då? Nå men bildkonstnär förstås.

Ha-ha-ha, livsglädjen börjar återvända. Jag är taggad och från den här skolan kan jag inte bli kickad.

Är jag en storbloggare nu?

Vet ni att en kvinna på All Things Moomin har tagit kontakt med mig. HON har tagit kontakt med mig. Vad är All Things Moomin? Nå, Mumintrollens officiella hemsida.
T o m  Mumintrollen hänger med i sociala medier.

På sidan kan du läsa om karaktärerna, lite historia om Tove Janssons Mumin-böcker och så finns där en butik. Fina grejer. Själv har jag så mycket Muminmuggar så det räcker och blir över men det finns ju så mycket mer: nyckelringar, väskor, sängkläder och t ex den här:

Bild: All Things Moomin
En vacker dag skall jag ha den här fin-fina lampan.

Klicka in er på sidan och passa på nu. Det lönar sig för ni får en rabatt på 15%  med koden muminochjag. Koden är i kraft till den 21.6. Rabatten skall sättas i en ruta vid checkouten.

Det ni. Det kan jag bjuda på precis som vilken storbloggerska som helst. 

Nej

Jag kom inte vidare. Jag har varit så nedslagen att jag inte har kunnat skriva om det.

Det känns inte rättvist och jag har inte en aning om vad jag nu skall jag hitta på. Det är helt tomt både i skallen och i magen, jag reagerar alltid med magen.
Ifall nånting är bra/dåligt känner jag det väldigt starkt i magen. Min mage känns tom nu och jag vill inte fylla den med godsaker för jag har inte egentligen nån lust med det.

Säger inte Muminmamman att allt som är bra för magen är ..... kommer inte ihåg resten. Men jag håller med henne. Jag är lika olycklig som min mage.

Det finns sådana som genast försöker på nytt men jag orkar inte med det, inte ett år till av osäkerhet.
Fast jag lyfter verkligen på hatten för dem som orkar.

Jag har i alla fall en trevlig överraskning för er bara jag får det skrivet. Det gäller alla ni som läser, det gäller Mumin och det gäller pengar...

Blev ni nyfikna nu? Hoppas det. Skall bara få det skrivet...

p.s en annan trevlig händelse: jag fick min första oljemålning såld till en som inte är en bekant/vän/släkting.
Livet går trots allt vidare.... suck.

Satan, I hate it men

på torsdagen avgörs mitt öde. Skall jag bli konstnär? To be or not be?

Jag är som en spänd pilbåge som när som helst brinner av. Jag har fotat mina tavlor och kollar in dem om och om igen. Är de bra? Duger de till nånting? Jag kollar mina klasskamraters tavlor och frågar samma frågor.
Jag har inga svar. För hur kan man jämföra konst. Smaken är ju som bekant ingenting man kan diskutera.

Helvetes, helvete ifall jag inte kommer in tänker jag sluta med att drömma och bara dra täcket över huvudet och aldrig någonsin sticka ut mitt huvud mer. Där tänker jag mögla tills alla har glömt mina utopiska  drömmar.... hur länge tar det förresten. Har på känn att jag ganska hastigt skulle bli uttråkad där under täcket.

I alla fall tröstar det mig att det är många andra som är i samma situation. Vi skall peppa varandra och vänta in stunden för vår dom tillsammans. Vi skall dricka några öl på en restaurang i Kabelfabriken, tillsammans går vi ca klockan 18 fram till skolans dörr för att se vem av oss har kommit in.

Vi är 27 stycken och 12 kommer vidare. Kan tänka mig att det blir tårar av glädje och besvikelse. Hur det än går kommer jag att vara glad för de som kommer vidare och ledssen för de som inte gör de.

Vilken jävla helvetes situation det här är.

Roger Ballens absurda värld

På Fotografiska ställde fotograf Roger Ballen ut. My God vad jag tyckte om den utställningen. Den var smutsig, svart-vit, makaber, absurd. Hur det kan vara "vackert" kan jag inte förklara.

Kanske det är kontrasten, när allt skall vara så himla vackert, ton-i -ton, rent.... verkligheten är ju inte det. Sedan kan jag också tycka att dessa människor som är avbildade, skall man tycka synd om? spelar fotografen fan med dem? skrattar folk åt fotona? tycker de att de är äckliga?

Jag vet inte men jag tycker om det helt ärligt

Stockholm in my heart

Jag har varit i Stockholm och det här gjorde jag där, i kronologisk ordning:

Ulriksdals slott, Rosendahls trädgård, Medelhavsmusem, Kungsträdgården (med blommande körsbärsträd), Fotografiska museet, Globen (O`Learys sportbar, megastor), Bonniers kulturhall, Kulturhuset...

Jag hann också äta och dricka gott OCH ta det lugnt. Jag fattar det inte men så är det. Återkommer med rapporter om Fotografiska som jag gilla verkligen mycket. Härliga utställningar.

Vad det gör gott för knopp och kropp ibland att bara göra precis det som man vill. Ingen som jomar, ingen som berättar vad/när/hur, ingen tid att passa. Bara försöka njuta så mycket som man orkar/hinner med...

Och man hinner ganska mycket på 3 dagar ifall man inte håsar.

En kort paus

Jag tror nästan att jag tar en kort paus i bloggandet. Det är så mycket i skolan och mina nerver och förstånd är inte som de borde vara.

Jag är så nervös för hur det kommer att gå, kommer jag att få fortsätta? Vill jag fortsätta?  (JOOOOO) Har jag ekonomiskt möjligt att fortsätta? Och framförallt FÅR jag fortsätta?

Min första utställningen har jag också varit med om. Det var jätteroligt. Jag drack skumppa tills jag slockna. Fast jag hann ringa till min kära karl och berätta hur mycket jag älskar honom. Detta strax före jag slockna, så jag sluddra antagligen mer än jag berätta. Vilken kärleksförklaring.

Men bra feelis, gott folk, bra feelis! Inte alls så farligt att ha utställning.

I alla fall ha det gott!

Återkommer i början på maj när jag vet mer hur det går med skolan. Skönt skall det bli att få veta. Sedan kan jag planera vad som händer efter det. Och då har jag också mycket att berätta om min kära trädgård, sini där händer det saker. Mamma Mia vad det händer i rabatterna.

Arrivederci!

Detta har jag målat

5 dagar till vernissage och jag har inte en aning om vad jag skall ställa ut. Faktiskt inte. Det är så åt skogen så jag tar inte ens stress över det. 6 verk skall jag ha tycker jag. Men det som jag har gjort i skolan duger inte, kanske den ena kolteckningen då.
Men det skall ju vara nån slags helhet, jag kan inte ha en massa olika arbeten....

Nature morte

För mycket gult

Lite tråkig

It´s only rock-n-roll but I like it

svävar bort

Lägg till bildtext

Vi har också haft en 2 veckors period av ritning
Lite onödigt brutal

denna brud får kanske komma med

Experiment

Dubbuffet: Jazz Band (Dirty Style Blues)
Inspiration till mitt experiment ovan

Snålvattnet rinner

Varför är jag så himla snål på de mesta som man kan stoppa i munnen.

Jag har fullt upp med att låta bli att ta en liten bit av min morotskaka som jag SJÄLV har bakat. Det doftar så mustigt, hemtrevligt...Jag skall få gäster imorgon.

Tycker ni att det skulle vara hemskt märkligt ifall ni skulle bli bjudna på en kaka där nån redan har tagit en piku-piku-liten bit?

Jag bara undrar och fortsätter och dregla.

Detta är inget aprilskämt

Idag morse skulle min karl till flygfältet så vi åkte iväg. Nästan fram så börja bilen föra oljud alldeles förskräckligt.
Vi kolla att däcken hade luft och de hade de, vi kolla att avgasröret var kvar och det var det. Så vi ryckte på axlarna, jag släppte av min karl och brumma vidare.

Fick ha musiken jättehårt på p g a  oljudet. Efter en stund ringer min karl och säger att jag skall kolla vänstra bakhjulet för han kommer inte ihåg ifall han skruva fast det när han bytte till sommardäck.

Det hade han inte gjort och jag tackar alla högre makter att min karl och jag är i liv ännu. Elämässä täytyy olla vähän runkkua...


psst, kanske jag brodera ut historien lite för att få den intressantare:
Jag hörde inte alls på musik för att jag inte våga ifall det skulle ha kommit nåt annat ljud utöver det stora oljudet. Och min karl hade nog skruvat lite fast däcket men inte tillräckligt hårt. De var helt lösa när jag kolla. Sååå, nu har jag rent samvete igen. Godnatt.

HJÖÖÖÖLP, jag skall ställa ut

Jag pirra här för några inlägg sedan att det inte händer nånting, att jag vill att nånting skall hända. Nu händer det sini:

JAG SKALL STÄLLA UT TILLSAMMANS MED EN KOMPIS!

Jag är nervös, jag vet inte vad jag skall ställa ut, det är en dryg vecka tills dess, jag har ingenting att ställa ut, allt som jag har är skitdåligt, jag ringer och ger återbud, tänk om ingen kommer, tänk om alla tycker att jag är en stor, fet bluff, tänk m jag måste säga nånting intelligent om mina verk, jag börjar säkert babbla strunt och SKRATTA ( oh, jag får inte börja skratta för då blir jag hysterisk och nån får bära ut mig från galleriet)....

oh, gud nu kom jag på att jag skall prissätta (helst skulle jag ge gratis ifall nån VILL ha men det går ju inte för sig, en skall väl leva också)...

Det här kan ju inte fara annanstans än rakt åt helvete, så önska mig lycka till.

Hon kommer antagligen med, kolteckning.

C'est Picasso

Jag prova rita med pastellkritor idag. Det var roligt. Det blev helt crazyigt.

Vad tycker ni? Själv är jag ganska nöjd med tanke på att det är första gången med pastellkritor. Nu skall jag bara fixera ritningen och ta med din skolan imorgon för vi har kritik hela dagen. Roligt men tungt.

Min 20 år gamla fikus

Hemma hos oss bor det en gammal gentlemannnablomma, en 20årig fikus.

Han har bara växt så mycket att han tar lite för mycket utrymme. Därför har jag nu klippt bort 80 % av honom. Jag hoppas att han inte tycker skit nu och tänker dö för det skulle vara hemskt sorgligt.

Jag har ju haft honom längre än mina barn fast kortare tid än vad jag har haft ihop det med min man.
Som nu tiden skulle ha nån betydelse... jag menar med tanke på hur viktig en relation är. Annars är tiden viktig med tanke på att man vill ju gärna leva. Det var dagens Matti Nykänen-filosofi.

såhär såg han ut 2012,
han har förstås växt en hel del sen dess

Nu ser han så här klen ut.
Måste säkert vara ganska pinsamt för en riktig karl att på det där viset bli behandlad.

Do you fancy this?

Jag är förtjust i illustrationer. Gärna illustrationerna i barnböcker, de måste vara mina favoriter. Jag är förtjust i sagor där allt crazyigt kan hända. Sagan är förstås viktig men illustrationerna är precis lika viktiga.

Ifall jag kommer över en barnbok illustrerad av Sara Fanelli kommer jag genast att köpa den. Hennes illustrationer är underbara:

Var hitta jag denna pärla till illustratör? Nå från denna bok:

I boken skriver hon följande som jag tog som ett tips. Och ni skall veta att jag behöver en massa tips när jag själv skall få till det vid duken.
De här är alltså Sara Fanellis ord:

" I love to be surprised, letting the pieces of paper and the colours take over and suggest a picture that could not have been imagined at the outset."

Så klokt. Själv har jag ganska klart hur jag vill ha det före jag börjar och det hämmar mig lite otroligt mycket. Det bästa har kommit till när jag bara har målat utan att tänka på resultatet och tillvägagångssättet.

Och dessutom måste jag komma ihåg att för varje lyckat arbete går det 9-10 misslyckade arbeten. Så sannolikheten att lyckas är ganska liten. Detta måste jag komma ihåg och inte låta mig nedslås när jag misslyckas igen.

Sara Fanelli har en gullig hemsida.

Ännu ett gulligt you-tube klipp som grädde på moset:

http://www.youtube.com/watch?v=7yc9OANJwVs. Sorry, jag hitta det inte från you-tube, gavs inte detta alternativ och det är så gulligt, eller hur.

Lördagkväll och nu ett glas vinkku.

Biljettkontrollörer

Jag åker varje dag med metron från Mellungsbacka till Gräsvik och sedan tillbaka på eftermiddagen. Jag har egentligen ingenting emot det. Det tar lite på 20 minuter så jag brukar stänga ögonen och försöka koppla av lite. Med väldigt goda resultat.

Förutom igår morse när de rusar in 10 biljettkontrollörer. De rusar in, skriker hyvää huomenta ja lipputarkastus. De är som militanta bulldogar. Jag blir skiträdd.

Fattar inte varför de måste vara så stora på sig, så aggresiva. Stackars den jäveln som inte har betalat sin resa. De tar säkert den stackaren bakom hörnet och bankar skiten av hen. Åtminstone får jag det intrycket.

Själv blev jag lite till mig och gav i misstag fel kort och då säger hon genast med myndig röst:

- JA HENKILÖLLISYYSTODISTUS, KIITOS.  Just sådär sa hon åt lilla mig som aldrig har gjort ens en fluga förnär.

Men jag överlevde och nu är det veckoslut så trevlig helg.

Glad vår

Nu när det åter ha blivit ljust så börjar det röra på sig.

Det pirrar, jag är rastlös, jag vill göra nånting. Det är så illa ställt att jag inte ens får sömn när jag skall vila efter maten. Hur mycket jag än pressar så näää, sömnen kommer inte.

Jag borde ju tvätta fönstren men det vet nu en nyfödd att jag inte kommer att göra.

Jag borde börja med att tvätta vinterkläderna men det gör jag senare ( alltså sedan i november 2014 när vi behöver dem igen).

Ja egentligen är det det enda som jag borde göra.

Det jag vill göra är att vara i trädgården men först måst den förbannade snön smälta bort. Mina stackars, stackars snödroppar är helt slaka. Ja, jag vet inte ens ifall de överlever. Väldigt hårt bakslag det för mig, en vår utan snödroppar är hårt.

Sedan vet jag egentligen inte mer vad jag vill göra bara att jag vill nånting. Men det är på gång i alla fall
nånting.

botaniska krokusar brukar komma i april

Oh boy, oh boy

Lyckan är total.

Jag har hittat en bok på loppis, THE ART BOOK. 500 konstnärer, 500 verk, i slutet finns en förteckning över alla olika -ismer inom konsten.

En snabbtur i konsthistoria för nybörjare. Allt detta för 20 euro.

Nästan maniskt bläddrar jag i den. Oh boy, oh boy är det enda jag lyckas få fram.

the real fucking McCoy indeed

Feminism-diskussion

Försöker bli klok på feminism och kolla det här.

 Blev kanske lite klokare igen men bara lite. Vad tycker ni?

Kvinnokroppen

Vi målar/ritar  för det mesta av levande(öh, inte död alltså :)) modell. Tyvärr har vi inte en endast gång haft en manlig modell. Ingen jämlikhet här inte.

När man målar/ritar lyser ens personlighet igenom. Det syns också  i mina verk. Jag vill inte försköna kvinnokroppen.
För mig är en kvinna så mycket mera än bara en prydnad. Jag tycker om kvinnor som är starka, som har livsglädje, som bejakar sin kropp.... vem gör inte det förresten?
Tänkte visa några av mina glada krokin. Jag älskar brösten som dansar och magen som är yppig. Det är så jag ritar.
Blir ni glada av dessa krokin eller tycker ni att jag spelar fan med kvinnokroppen?

Ett porträtt

Vi skulle öva oss på den svåra konsten att måla ett ansikte.

Ett ansikte är svårt, ögon är helt omöjliga. Det är väldigt lätt hänt att ett ansikte blir förvridet så att det är en galning som stirrar på en från målningen.

Här är i alla fall mitt porträtt. Jag är ganska nöjd. Det ser i alla fall ut som en människa. Jag gillar också de lite torra/tunna penseldragen. Ser nästan ut som jag har målat med färgpenna men det är alltså oljefärger.

Lägg till bildtext

Rafael Wardi

Häromdagen såg jag Rafael Wardi.

En liten gubbe med en alldeles för stor paletå och en skolväska över axeln. Mitt hjärta smälte. Där går en riktig konstnär, en konstärssjäl, en som lever på sin konst på riktigt, en som har lyckats.

Wardi ställde ut på Ateneum och jag var och kolla. Hans tavlor var stora och lite oroliga. De var tavlor som krävde sitt rum. Ingenting som vi skulle kunna ha i vårt medelsvensson-hem.
Hans kändaste verk hängde också där, porträttet av Tarja Halonen.

Nästa gång jag går till Ateneum är när det är Tove Jansson-utställning.

Hej, det är fredag. Idag blir det tantskoj hos oss. Min syster kommer och vi skall slå klackarna i taket och dansa tango till Arja Saijonmaa. Det ni....

Trevlig helg.

2 konstverk

Nu när skolan hade sin take-away utställning passa jag på att fynda lite konstverk. 2 stycken blev det. Och jag gillar dem verkligen mycket.

Det är svårt för mig att förklara varför jag tycker att nånting är bra. Det är helheten, hur tavlan är komponerad, färgerna, texturer, linjerna...

Sedan skall en tavla beröra mig på nått sätt, ge associationer, få mig att tänka efter. En tavla skall inte bara vara vacker.

Väldigt kort och koncis förklaring det här igen.
Känns som att jag inte överhuvudtaget kan uttrycka mig verbalt mera. Alla dagar uttrycker ( ja, försöker uttrycka mig) i bilder och det är utmattande. Så ganska naturligt är det väl då att bloggandet blir lite lidande.

I alla fall här har ni mina två tavlor som jag köpte från up-coming artists:

Den döende slaven av Emilia Johansson
Hon är helt suverän att få en helhelt av en massa små detaljer.
Det är streck/krumelurer åt alla håll, färgerna blandas friskt.

Varför tycker jag om denhär tavlan utöver det tekniska?
Jag gillar den annorlunda tolkingen av klassisk konst.
Den är lekfull, klassisk konst kan vara så mastodontisk, pompös
fast den är vacker.

Här är orginalet av den döende slaven.
En skulpter  av Michelangelo

Sadepalaveri av Leena Räsänen
Den här tycker jag om för att det ger mig Alice i Underlandet-associationer.
Ett Underland där allt är möjligt.
Det ser ut som det skall snart börja regna, det är fuktigt, varmt och fint
ljus på svampen.
En mask/orm är på väg till palavern.
Gillar den röda/gula ( färgerna är förvrängda, sorry) i svampens fot
och svampens hatt är hääääärlig.
I

Själv sålde jag två krokin, en åt min syster och en åt min man. Gott så.

Undrens tid är inte förbi

Så mega-hurri som jag är har jag nu t o m börjat lyssna på finsk radio. Det har inte hänt allt för ofta.

Jag är så glad att jag får öva på min finska varje dag och gissa om den har blivit bättre.

Snyft

Igår såg jag på Jills veranda med Kristian Gidlund. Det var så hemskt, sorgligt och vackert att han orka göra en sådan resa.

Ja, mera har jag inte att säga ikväll.

Morgontvagning

Att stå under en het dusch på morgonen när det är kallt och mörkt ute är nånting som jag uppskattar.

Där kan jag stå hur länge som helst blunda och humma nånting entonigt för mig själv. Det är nästan som att vara i en livmoder inbillar jag mig.

Men här en morgon när jag äntligen bestämde mig för att NU måste jag tvätta mig. Med slutna ögon treva jag efter tvålen och hela plåtgrejen med tvålar (som aldrig har blivit fastskruvad i väggen) flög med ett brak i golvet.

Det var lite onödigt brutalt. Tänkte pissa på mig så rädd blev jag.

Take away-utställning på skolan

Alla som går på Fria konstskolan ställer ut på skolan. Alla fick vi ungefär 2 kvadratmeter utrymme och meningen är att vi skall proppa den full.

Själv anmälde jag mig med utan att riktigt tänka efter. Idag tänkte jag då efter och konstatera att jag vill inte sälja nånting ännu för att jag skall ju visa det bästa jag har åt lärarna senare i vår för att eventuellt komma vidare till följande årskurs (hälften kommer vidare).

Kom på den fina idén att jag ställer ut mina kroki(croquis) teckningar. Meningen att vi skall lära oss rita snabbt en människokropp.

Vi brukar börja med kanske 3 minuters ställningar för att övergå till snabbare och snabbare tills vi är nere i 30 sekunder.

Dessa som jag ställer ut är 1 minuters kroki. Fina va?

Så välkommen till Fria konstskolan take away-utställnin.
Vi öppnar på imorgonkväll och den är en vecka öppen.

Till salu

Min karl är rolig. Jag skall till Borgåbladets kontor och sätta in en till-salu-annons:

" Nu är den till salu! P g a  den snöfattiga vintern har vi övervägt att sälja vår snöskovel. Skoveldelen är tillverkad av förnyelsebar, närproducerad organisk oljeprodukt. Handtagets stål har utvunnits från djupet av den stolta svenska stålets mecka LKAB:s malmgruvor i Kiruna på 2 000 meters djup.

Skoveln är regelbundet underhållen på märkesverkstad och fungerar perfekt. Varsamt använd av en kvinna så gott som hela sin tid hos oss.

Pris 22 euro, eventuell prutning sker på plats.

Skovelsparkare göre sig icke besvär. :-)

p.s behöver ej fler fb-vänner. "

Visst är han rolig. Hoppas det inte kostar alltför mycket. Det kostar väl efter hur många ord en annons har och denhär annonsen har väldigt många.

Vad tror ni? Kommer vi att sälja vår kära snöskovel?

Irene Huss

Irene Huss är en svensk deckarserie. Jättefarlig. Huj.

Min karl somna och jag kolla ensam med ögon runda av skräck. När det blev riktigt farligt får jag under täcket och höööörde bara.
Det är nästan ännu värre. Fantasin får spela alldeles fritt då.

Jag har aldrig sett en riktig skräckfilm. Jag skulle antagligen dö. Irene Huss är riktigt tillräckligt för mej.

Så är det sportlov. Så jag kommer med rapporter om mitt eviga sportande nån dag :) Tills dess sporta för gud skull.

Sigrid och Isaac

Läste senast denhär boken:

Handlar om konstnärsparet Sigrid Hjerten och Isaac Grunewald (egentligen med prickar över u:et).

Sigrid Hjertén

Isaac Grunewald

Båda duktiga konstnärer. Fast det var inte det jag skulle skriva om.

Isaac Grunewald var jude och i Sverige fanns det väldigt mycket antisemititer ( i början på 1900-talet och framåt).
Väldigt obehagligt att läsa om vad de utsattes för.

Jag tänker alltid hur jag själv skulle reagera på ifall jag skulle leva under en sån tid där t ex antisemitism får verka fritt (för det var inte olagligt utan det fanns antisemistiska tidningar och föreningar).

Skulle jag vara rädd om mitt eget skinn och blunda? Skulle jag ens tänka på saken? Eller skulle jag hjälpa...

Ibland tänker jag på dedär tiggarna som man ser överallt. Hur skulle man kunna hjälpa dem, hur de är utsatta och sedan går jag förbi dem.

Hen

Läste en blogg om djur och bloggaren använde ordet hen om djur. Det var nytt för mej, jag använder den om djur.

Annat är det i Österbotten.
Första gången jag var i Österbotten, där var alla substantiv endera han eller hon. Jag skratta nästan ihjäl mig när jag hörde att bussen var hon, bilen han.

Och de tyckte att jag prata konstigt.... :)

Och nu kommer jag ihåg när jag läste tyskan hur jag försökte lära mej die, der eller das eller franskans le, la. De är ju omöjliga att lära sig

A must have

Såg på Konst eller konstigt dessa underbara lampor som jag SKALL ha. Nån gång i mitt liv.

Från finska Feelis

Det finns också en Hatifnatt-variant. Tror nästan att den är min favorit. När Hattifnattarna lyser, är elektrifierade, är det egentligen erotiskt laddade( tror jag att jag läste i den nyaste Tove Jansson boken).

Tänk vad lustigt ifall man skulle bli självlysande när man är kåt. Så hemskt lustigt.
Bäst som nån verkligt viktig person skulle prata så skulle hen börja lysa och alla skulle veta varför.

Hilarious.

Gulligt

För  x antal år sedan när mina systerbarn var så små så de knappt kunde tala men sjunga kunde de:

Mamma vi skall alla till helvete sjöng de glatt på engelska. Gulligt.

Trevlig helg.

Det är pinsamt när man blir upprörd

Visst håller ni med att det är pinsamt när man blir upprörd? Man förlorar lite sitt ansikte, sin värdighet.
Eller visar man kanske bara sitt rätta ansikte?

I muminboken, Sent i November, hjälper Homsan, ofrivilligt, Hemulen med att bygga ett trädhus.

" Homsa!
Homsan kom ut från sin skrubb.
Har du läst nu igen, sa Hemulen. Det är farligt att läsa för mycket. Hördu. Tycker du om att dra ut spik?
Det tror jag inte, svarade Homsan.
Om nånting skall komma till stånd, förklarade Hemulen, är det alltid så att en bygger och en annan bär plank. Eller den ena slår i nya spikar och den andra drar ut gamla spikar. Du förstår?
Homsan bara tittade. Han visste att han var den andra."


I nåt skede får Homsan nog och han blir upprörd. Sen blir han så generad att han gömmer sig under bordet.

Idag blev jag också upprörd. Inte så att jag börja skrika men lite så att min röst börja darra. Det är pinsamt. Jag skulle gärna ha gömt mig under bordet fast jag tror att jag isåfall skulle stanna där.

Förstår ni?

Från boken Sent i november av Tove Jansson
Övre raden från vänster:
Filifjonkan, Mymlan, Hemulen och Snusmumrik
Nedre raden från vänster Onkelskruttet och Homsan Toft
En av de bästa böckerna, ever.